Vilka uttryck tar sig hedersförtrycket?
– Ofta ligger fokus på ytterligheter som mord. Men det handlar om allt från relativt små barn som inte får delta i simundervisningen, ens på lågstadiet, till barn som tvingas in i äktenskap. Vi kommer i kontakt med unga flickor som har blivit könsstympade i sina hemländer och som inte får rätten till vård, vuxna kvinnor som inte får rätten att skilja sig och pojkar som i sin vardag tvingas kontrollera sina systrar eller bestraffa närstående.
– När jag kom i kontakt med de här frågorna för många år sedan var jag en extrem kulturrelativist. Jag svek elevernas rättigheter när jag försökte tillgodose föräldrarnas önskemål. En tjej sade till mig i efterhand: "Du tänkte aldrig att det var konstigt att min tvillingbror fick åka på simundervisning och göra prao? För om du tänkte att det var det bästa utifrån vår familjs önskemål borde det väl ha varit samma sak för både honom och mig?" Det var ett uppvaknande som fick mig att skämmas oerhört mycket.
– En tjej berättade om när hon blev förälskad på högstadiet. Hon hade inte vågat prata med honom, men de hade kastat snöboll och stojat i korridoren. Då berättade hennes bröder och kusiner att hon betedde sig som en hora. Ganska snart därefter blev hon bortgift med en betydligt äldre man. Det visste skolan om och trots det reagerade man inte. Flickan uttryckte det så klokt att hela hennes släkt var portvakter till hennes sexualitet. Det hon var beredd att göra - kanske hålla handen, pussas, dansa tryckare - det var helt otänkbart. Däremot tvingades hon in i ett äktenskap där hon, som hon själv uttryckte det, blev våldtagen på bröllopsnatten. Och det var okej för familjen för då följde man en struktur som den ansåg var rätt.
- Jag tror inte att vi har förstått vad rädsla gör med människor. Att vara så ensam. Samtidigt måste jag säga att jag aldrig har träffat så starka tjejer i hela mitt liv som de som brutit sig loss från hedersförtryck. De är mina idoler. De är Pippi Långstrump upphöjt till tjugo.
Mycket av den nödvändiga lagstiftningen är numera på plats. Vad mer behöver göras från samhällets sida?
– Ett fall den här sommaren har spökat i mitt huvud. Det gäller flickan som hittades nedgrävd, död, och man konstaterade att hon varit i ett barnäktenskap med en betydligt äldre man. Sverige har en tydlig lagstiftning som omöjliggör barnäktenskap. Ändå låter samhället barnen bo ihop med dem de är gifta med, trots att vi vet att barnäktenskap ökar risken för våld, sexuella övergrepp och för att man inte får tillgång till utbildning.
– Vi har länge larmat om det till ansvariga myndigheter. Och så mördas det här barnet och ändå händer ingenting. När Lisa Holm mördades blev det något som alla pratade om. Men den här flickan då? Varför var det ingen som eftersökte henne?
– Om vi verkligen satte ner foten om barnäktenskap, då kanske det skulle förhindra att äktenskap ingås längs flyktvägen till Sverige eftersom man vet att det ändå inte kommer att godkännas.
Nyligen utlovades en ny jämställdhetsmyndighet. Finns det inte en risk att väldigt mycket kompetens försvinner vid en sådan omorganisation?
– Självklart har våld mot kvinnor och barn sin absoluta grund i att vi lever i ojämställda samhällen. Men det vi jobbar med är allvarlig brottslighet. Jag tror på att gå från att måla med stora penslar och se orsakssammanhang till att också vidta de åtgärder som krävs. Jag hoppas och tror att man fattar kloka beslut utifrån målgruppens bästa. Ett samhälles mått på hur det mår är ju hur de mest utsatta har det.
Läs också: Hedersvåld är viktigare än pappamånader
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.
