Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

PM Nilsson: En mental sjukdom

Som skåning är jag en obotlig lokalpatriot.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Foto: SANDHOLM MIKAEL

Jag anser att det

 riktiga livet börjar söder om Hallandsåsen och att den riktiga morgontidningen heter Sydsvenskan. Jag älskar doften av Lundaslättens tunga lera och tycker att kraftledningarnas vågor över åkrarna är det vackraste som finns. Men det vänder sig i magen när jag hör upplänningar gulla med Skåne. Där är ju så trevligt där nere, eller gemytligt som de hellre säger just om Skåne. Skåne hade kunnat vara allt det där. Ingen del av Sverige ligger bättre. En skåning har nära till allt. Till Skandinaviens största flygplats, till Skandinaviens största och mest spännande stad, till de Nordtyska handelsstäderna, till björnbärssnåren på Romeleåsen. Det tar en timme att flyga till London om man nu är lagd åt det hållet. Skåne är en infrastrukturell dröm. Regionaltågen bygger ut nätet till alltfler städer. Med bil når du hela regionens miljonbefolkning på max en timme och det finns inga köer. Här finns ett stort och anrikt universitet i Lund och ett mindre och vitalt i Malmö. Några av Sveriges största forskningsanläggningar ligger här. Kort sagt finns alla förutsättningar för att vara en tillväxtregion i toppklass. Därtill en gemytlig tillväxtregion.

Men Skåne är

 inte allt det där. Största staden Malmö är nära konkurs. Brottsligheten galopperar. Skånes inland är förfallet med hög arbetslöshet, fördragna gardiner och hopsjunkna bilvrak. Men det finns inget att skylla på längre. Skåningarna har haft 15 år på sig att fixa det där. Jag är dödligt trött på att höra skåningar älta sitt elände. Andra långt mer utsatta regioner har rest sig och gått vidare. Till och med Norrbotten. Men inte Skåne. Varför?

Jag tror jag

 vet varför. Att gnälla på invandrare är en mental sjukdom. Det är en djupt störd skitsnackarkultur som gör folk dumma, slöa och elaka. Som effektivt stoppar reformer och som dödar den förnuftiga politiska debatten. Och gnäller gör de. Jag har aldrig mött en så öppen och rå och folklig rasism som i Skåne. Jag har aldrig upplevt en så djävulsk ryktesspridning om smårån, butiksstölder och slagsmål. Jag har aldrig varit på ett ställe där så många fega kräk så tvångsmässigt förolämpar folk med annan hudfärg.

Inte för att Blekinge

 är bättre. Inte för att det rika och välmående och vackra Karlskrona överhuvudtaget har några ursäkter för sina framgångsrika jublande Sverigedemokrater, med starkt stöd från stadens reaktionära ungdom. Men skåningar borde ju ha någon självrespekt. Det är ju ändå en kulturbygd. Beivra gärna brott. Lär barnen läsa och skriva. Sätt punkt för den sjukskrivna drönartillvaron. Det finns partier som kan sådant. Men Sverigedemokraterna? De största skitsnackarna? De mest inkompetenta politikerna? Överallt, med stora och fina mandat. Det är ett socialt och politiskt haveri. Skåne behöver rycka upp sig.