Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Pisahögskolan är redan här

Utbildningsminister Gustav Fridolin måste börja ta larmrapporterna från den svenska skolan på allvar
Foto: Colourbox
Utbildningsminister Gustav Fridolin, Miljöpartiet.
Foto: Jens L'Estrade

Som man sår får man skörda. Dagens universitets- och högskolestudenter har gått i den svenska krisskolan. Högskolelärarna vittnar om usel läsförståelse och om studenter som har svårt att skriva begripliga texter. När det gäller matematiken krävs stödundervisning.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Många studenter är förstås väl förberedda och ambitiösa. Men kombinationen av en kraftigt utbyggd högskola och förfallet i grund- och gymnasieskolan innebär att svenska lärosäten brottas med allvarliga kunskapsluckor hos studenterna.

Skolforskningen visar hur avgörande det är med kvalificerade och engagerade lärare. De som söker - och kommer in - på dagens lärarutbildningar har ofta i bästa fall medelmåttiga betyg från en gymnasieskola drabbad av betygsinflation. Söktrycket är lågt eller så finns det en platsgaranti för alla sökande.

Samtidigt som förkunskaperna hos lärarstudenterna har sjunkit har den lärarledda undervisningstiden mer än halverats sedan 1980-talet. Trots att den borde ha förstärkts.

Här uppstår en skrämmande rundgång:

Det är dagens medelmåttiga lärare som förväntas höja den grundläggande kompetensen hos morgondagens högskolestudenter. Larmrapporterna om hur skolans kris skapar en högskola i förfall kommer att dugga allt tätare.

I veckan larmade Mats Alvesson på Expressens debattsida. Alvesson är organisationsforskare vid Lunds universitet och anser att högskolan är överutbyggd. Efter Pisaskolan kommer Pisahögskolan där trycket på att rekrytera, behålla och godkänna så många studenter som möjligt, påpekar Alvesson.

Ja, en verklig bov i dramat är ersättningssystemet som premierar kvantitet före kvalitet. Ju fler studenter som godkänns desto mer pengar får institutionen. Det kan inte tillåtas fortgå. Man behöver inte vara disputerad nationalekonom för att begripa incitamenten för att sänka kraven.

Alvesson lyfter också fram det slappa tempot där den genomsnittliga studieinsatsen för heltidsstudier är 20-25 timmar i veckan. Det betyder att det finns en möjlighet att korta utbildningslängden om studierna höjs till 40 timmar i veckan. Vilket glädjande nog för studenterna också skulle minska skuldsättningen hos CSN.

Men utvecklingen går mot allt fler studieår. Polisutbildningen ska till exempel förlängas till tre år och bli mer akademisk.

Statsminister Stefan Löfven brukar säga att Sverige inte kan konkurrera med låga löner. Men att konkurrera med höga löner och svaga högskoleutbildningar är förmodligen en ännu tuffare uppgift.

Larmrapporterna från den svenska högskolan måste tas på största allvar.