Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Peter Santesson

Vänstern och högern bytte plötsligt glasögon efter stormningen

Stormningen av Capitolium ledde till sidbyten.
Foto: MANUEL BALCE CENETA / AP TT NYHETSBYRÅN

När Twitter stängde av Trump hyllade vänstern den privata äganderätten medan högern oroade sig över strukturella maktobalanser.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Efter stormningen av Capitolium började socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi diskutera ett ämne som jagar många av oss. Hur ska vi göra för att inte konfliktnivån i Sverige når samma farliga nivå? En viktig insats är att sätta sig in i motståndarens perspektiv, skrev Shekarabi. Det är lätt att instämma.

Tala om att omedelbart bli bönhörd. När nätjättarna blockerade Trump från plattformar som Twitter och Facebook hände någonting fascinerande. Hur skulle man förhålla sig till blockeringarna? Plötsligt har politiska läger bytt glasögon med varandra.

Det går alltid att hitta motexempel, men om man vågar använda den bredare penseln kan man säga att nedstängningen framför allt försvarades från vänster. Och framför allt med äganderättsargument. Privata företag styr över sina egna produkter och ingår avtal med sina kunder.

Argumentet har extra tyngd i just det här fallet därför att nätjättar som Twitter och Facebook faktiskt fortfarande styrs av sina skapare, inte av anonyma inhyrda managers. Mark Zuckerberg (Facebook) och Jack Dorsey (Twitter) var personligen med och uppfann tjänsterna. Det är närmast det sociala nätets Edison och Nobel som vi pratar om (utan att jämföra samhällsnyttan i uppfinningarna…). 

Varenda användare som finns på Facebook och Twitter har själv valt att surfa till sidorna som Zuckerberg och Dorsey satte upp och bett om att släppas in.

Att man från vänster hävdar den djupa respekten för entreprenörens rätt att själv få bestämma över sin egen skapelse är mycket välkommet. Men nog är det ovant. I andra sammanhang drar man sig inte alls för att kräva att bolag ska inrätta sig efter allsköns politiskt formulerade policymål, styrdokument och jämställdhetsplaner. Men i just detta fall har ägaren utropats till enväldig konung.

https://twitter.com/shekarabi/status/1348227449553874945

Samtidigt hörs nu framför allt från den högra sidan oro för hur strukturell maktobalans på nätet kan göra att frivilliga avtal i själva verket innebär att användaren blir underordnad och maktlös. Om makten är skevt fördelad blir det ytligt och meningslöst att bara se till formell ”frivillighet”. Det finns fler aspekter kring avtal och marknader.

Det ligger mycket även i det argumentet. Nätjättarnas praktiska inflytande är så stort och koncentrerat att det är naivt att analysera användarvillkoren som om det rörde sig om vilken korvkiosk som helst. Men här använder den högra sidan intressant nog samma perspektiv som legat bakom fackföreningsrörelsen i över 100 år. Antalet arbetsgivare kommer alltid att vara långt färre än antalet arbetstagare. Därför behöver löntagare samordna sig. 

Att kritiskt analysera strukturell makt är normalt ett vänsterperspektiv och något av en blind fläck bland marknadsliberaler. Har man nu fått syn på hur reell maktlöshet kan gömma sig även i frivilliga avtal?

Bravo! Att kunna röra sig mellan perspektiv är viktigt. Dock dröjer det inte länge innan alla återvänder till sina gamla standardpositioner. Men någonstans kanske man ändå kan försöka bevara minnet av hur det kändes att för ett ögonblick testa att se världen genom ett par andra glasögon? 

Det skulle göra debatten mer uthärdlig.