Peter Santesson
Ska landsbygden stå i fokus i den här valrörelsen? Det ser ut att bli politisk konkurrens om att tala om den bortglömda delen av Sverige, där avstånden är långa, bränslekostnaderna skenar och samhällsservicen avvecklas.
Mina invändningar mot den prioriteringen, för jag har en del sådana, handlar inte alls om att vifta bort problemen. Antagligen är det förgäves jag förtydligar det, men bara för att ha det sagt:
Landsbygdsproblemen är i högsta grad verkliga och frågan är viktig. Man kan inte avfärda den med att rekommendera en flytt till storstaden ifall vardagen på landet är för opraktisk. Staten behöver så gott det går ge förutsättningar för en god samhällsutveckling i hela Sverige. Det ska inte krävas en valrörelse för den saken.
Men utrymmet i en valrörelse är trångt och då behöver perspektivet framför allt ligga på stora systemfrågor. Även när man instämmer i att busslinjer borde bevaras och vägbelysningen behållas utanför de stora tätorterna är det andra frågor som framstår som de tyngsta för Sverige. Det är städernas utveckling som är ekonomiskt avgörande och samtidigt är det där de tyngsta systemproblemen växer.
Varför skulle det vara en fråga hur de större städerna mår? Ett argument är den ekonomiska betydelsen. Ungefär 60 procent av Sveriges BNP kommer från den tiondel av Sveriges kommuner som har 80 000 invånare eller fler. I samma storleksklass är de tre storstadslänens gemensamma andel av Sveriges ekonomi.
Det finns ett sug efter politiska plånboksutspel. Kanske är landsbygdsutspelen en del av detta.
När arbetsmarknaden inte fungerar är det också här samhällskostnaden blir riktigt stor. Visst, om man bara räknar befolkningsandelar på orten är bidragsberoendet betydligt större i de glesare delarna av Sverige. Men den totala påverkan på den svenska samhällsekonomin handlar om att räkna antalet huvuden. Tre av fyra bidragsförsörjda i Sverige bor i och omkring de större städerna och storstäderna, inte i utflyttningsorterna.
Flera av våra systemproblem koncentreras till storstadsområdena. Exempelvis är skjutningar, och all den otrygghet som hänger ihop med den kriminaliteten, nästan tre gånger så vanliga i storstäder som på mindre orter – även när man tar hänsyn till skillnaden i befolkningsmängd.
Den extrema prisutvecklingen på bostadsmarknaden och den stora privata skuldsättningen som den leder till är också ett problem som är långt allvarligare i storstadsområden.
Även på den offentliga sidan är det i synnerhet i de stora städerna som den kommunala skuldsättningen ökar raskt. Befolkningstillväxten har inneburit väldiga investeringsbehov. I städer som Uppsala, Stockholm och Malmö har kommunens belåning vuxit långt snabbare än i snittkommunen.
Många kranskommuner har en fin utveckling och blir flyttmagneter, medan de stora centralorterna har större bekymmer.
Nu går vi in i en valrörelse där hushållen känner av att reallönerna viker och de ekonomiska förväntningarna går ned. Det finns ett sug efter politiska plånboksutspel. Kanske är landsbygdsutspelen en del av detta.
Förr har det ständigt upprepats att man måste diskutera produktionen av välstånd innan man diskuterar dess fördelning. Då går det inte att glömma städerna.