Peter Santesson
I Sveriges officiella statistik hittar man besked om det mesta. En snabb blick visar att hushållen i dag ser väldigt mörkt på ekonomin, men att arbetslösheten inte har ökat. Den sortens radarskärmar över utvecklingen är oumbärliga. Utan god statistik skulle beslutsfattare inte ha mer än magkänsla att gå på. Men varifrån kommer siffrorna?
I vissa fall kan statistiken tas fram från befintliga register. Har man en tillförlitlig folkbokföring – inte längre en självklarhet i Sverige – kan få fram både befolkningsstatistik och prognoser.
Är det inte ungefär så all offentlig statistik alltid produceras?
Ack nej, när man följer statistikflodens lopp tillbaka till källan hittar man ofta något betydligt mer bräckligt.
Ett viktigt delmått på konjunkturen är hushållens ekonomiska förväntningar. För att sätta rätt styrränta behöver Riksbanken känna till allmänhetens inflationsförväntningar. Hur får man reda på så subjektiva saker? Enkäter.
Viktig statistik på alltifrån folkhälsa till arbetslöshet bygger på att enskilda är beredda att ta sig tiden att berätta om sin situation. De måste orka svara på enkäter, räkna på fingrarna och fylla i, kryssa rutor i blanketter och svara i telefon när en intervjuare ringer.
Deras svarsvilja är motorn bakom instrument som krävs för samhällsstyrningen. Om de tröttnar slutar mätarna att fungera.
När enkätinsamlingen krånglar blir effekterna stora. SCB:s arbetslöshetsstatistik drabbades av en stor skandal 2019, när personalen på ett callcenter fuskat och matat in fejkade intervjusvar. Konsekvensen blev att den officiella statistiken gav fel bild av ekonomin.
Den som har fått nog av enkäter kommer inte vara nogräknad med vad man slänger i papperskorgen
Men problemen kan vara mer vardagliga. Sedan i maj redovisar inte SCB längre statistik på arbetslöshetstidens längd i olika grupper. Just nu ligger mätaren nere. Problemet är att vissa intervjupersoner inte har fått rätt följdfråga i en enkät.
Det har hänt förr. Att lägga upp stora enkäter är komplext och ibland blir det fel. SCB berättar att de jobbar med att reparera och fylla ut det som saknas. Men det illustrerar att mänskliga faktorer kan skapa stora problem.
Människors svarsvilja är en gemensam samhällsresurs som många rycker i. Varje ny kontakt bidrar till svarsutmattning.
Staten och i synnerhet SCB är medvetna om hur beroende man är av allmänhetens samarbetsvilja för att ta fram statistiken. De försöker belasta de svarsvilliga så lite som möjligt.
Från den privata sidan råder ärligt talat ofta en bekymmerslös enkätglädje. Varje inköp tycks generera ännu en kundenkät.
Oroväckande nog verkar allt fler få nog. Floden av oombedda intervjukontakter skapar en allmän kontaktovilja.
Den som har fått nog av enkäter kommer inte vara nogräknad med vad man slänger i papperskorgen och vilka samtal man trycker bort. Arbetslöshetsmätningar och folkhälsoenkäter åker samma väg som marknadsundersökningar.
Alla som tar oombedda kontakter med allmänheten har därför ett stort ansvar för att inte fördärva svarsviljan. Annars tvingas politikerna styra landet i blindo.