Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Peter Santesson

Hur kan ambulanserna bli långsammare för varje år?

Utryckningstiderna för ambulanser kryper uppåt år efter år
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Det går inte riktigt att sätta fingret på problemet. Men många offentliga system som förut bara fungerade börjar få märkliga driftstörningar.


Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det här är ett stressande tankeexperiment. En dag händer något, kanske faller en anhörig ihop, och nu väntar ni på ambulansen. Vilket år hoppas du att det är? 

I år förstås, svarar du (och bortser från covid). Mest avancerad sjukvård! Bättre maskiner, laser och ännu mindre titthål. Men vänta, ni är inte på sjukhuset. Ni väntar fortfarande på ambulansen.

Kanske säger du, tja, 2008. Men redan nu börjar det rapporteras om hur väntetiderna på ambulans ökat oroväckande. Nå, det tar man väl tag i? Året efter är dock rubrikerna än värre. Väntetiden på ambulans har visst ökat under flera år. Så du hoppas kanske att det är 2012 i stället? Nu har problemet hunnit växa så pass att Riksrevisionen utreder frågan. Äntligen ska väl väntetiderna pressas ned igen? 

Men utryckningstiderna bara fortsätter att krypa uppåt år efter år, och i den trenden befinner vi oss i dag. Längst får man vänta i glesbygd, men utryckningarna tar allt längre tid inte bara där, utan även i tätbebyggda områden och storstäder. Har hela Sverige fått ett farthinder?

En ambulansutryckning är ett exempel på en av alla dessa samhällets grundfunktioner som är så mycket mer komplexa än man först inser. Kedjan har många delar som ska klaffa. Därför är det inte särskilt lätt att svara på exakt var problemet ligger. Det utreds och debatteras, men att verkligen få fatt på grundproblemet och faktiskt lösa det tycks inte ske.

Oron handlar om någonting annat. Den gäller en sviktande förmåga till samhällelig organisering.

Under senare år har jag märkt hur umgänget mellan samhällsengagerade brukar upprepa samma diskussion efter ett par glas vin. Hur ligger det till med allting egentligen? Har ni också tänkt på det? Vi står och viskar om en förbjuden tanke som man inte blir av med. Den handlar om en bred försvagning av hela samhällsterrängen, alla dessa offentliga system som förut ”bara fungerade” men som nu verkar få så märkliga driftstörningar.

Optimisten i sällskapet håller fram sin nya telefon som är ännu bättre än den förra. Det finns gott om exempel på nya mirakulösa medicinska tekniker. Vem vet, snart opererar man väl bort inflammerade blindtarmar med hårstråstunna robotarmar som styrs från ett AI-center i Cupertino.

Så var kommer den då ifrån, den envetna upplevelsen av hur fumlandet ändå tar sig in mellan brädorna i husets väggar? Är vi otacksamma eller blinda som står och antyder förfall mitt i denna högteknik? Men det som optimistens alla motexempel har gemensamt är just att de ständigt gäller ny teknik. Alltmer snillrikt konstruerade apparater som sammanfogas av robotar och importeras i kartonger.

Oron handlar om någonting annat. Den gäller en sviktande förmåga till samhällelig organisering. Det gäller de där vanliga fungerande rutinerna, som får människor att kopplas ihop i grupper och enheter, hela den obegripliga maskin som är samhället. Det är de tusentals osynliga vanorna som får saker att planeras, att komma i tid, finnas beredda, hålla budget och följa god branschpraxis. 

Det går inte att sätta fingret på dem. Så vi står kvar och diskuterar. Å, så du kände det också? Ja, det var värst vad det drar. Vilken tid det tar.


KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.