Peter Santesson
Ett stenkast från Rosenbad, i hjärtat av regeringskvarteren i centrala Stockholm, ska ett nytt kontorshus uppföras. Det är SKR, den stora intresseorganisationen för Sveriges kommuner och regioner, som slår sig ned i hjärtat av den offentliga makten.
Rötterna till SKR finns i det gamla Kommunförbundet och Landstingsförbundet, som i korthet var de två arbetsgivarorganisationerna för kommun- och landstingssektorn och inte särskilt mycket mer än så.
År 2007 slogs förbunden ihop och en intressant process tog sin början. År för år har den nya organisationen fått fler myndighetsliknande roller, hanterar allt större statliga anslag och blivit en synnerligen stor och inflytelserik aktör som agerar för kommunernas och regionernas räkning inom välfärdsstaten. Den förestående flytten till regeringskvarteren är en talande symbol för utvecklingen.
Det delikata är bara detta: SKR är alls ingen myndighet utan en ideell förening med Sveriges kommuner och regioner som medlemmar. Det finns inte större rättsliga möjligheter för medborgare och medier att kräva offentlighet och begära ut handlingar från SKR än från vilken fotbollsklubb som helst. Offentlig makt och stora offentliga medel frikopplas från offentlighetsprincipen.
Det här är inte ett naturtillstånd för samverkan mellan kommuner. Om SKR hade upprättats som ett så kallat kommunförbund skulle offentlighetsprincipen gälla precis som vanligt, men i stället har man valt att skapa SKR som en ideell förening. En effekt av den juridiska teknikaliteten är en bekvämare tillvaro: man slipper journalister som rotar i diarier och räkenskaper och som har rätt att kräva ut mejl och beslutsunderlag.
SKR har fått en så stor offentlig ställning att det är helt nödvändigt för utomstående att kunna granska verksamheten.
Att friskolebolag och andra välfärdsföretag inte lyder under offentlighetsprincipen har blivit en stor fråga i den politiska debatten. Hur ska man då förstå att det är så pass få som intresserar sig för SKR:s märkliga ställning? Sett till betydelsen, både när det gäller ekonomin och organisationens politiska inflytande, är det SKR som är den stora jätten i Välfärdssverige.
Tyvärr är det än så länge bara små skaror av jurister, förvaltningsprofessorer och andra experter som debatterat hur olämpligt det är att denna i vissa frågor närmast myndighetsliknande skapelse tillåts stå utanför lagstiftningen om offentlighet och sekretess. Ingen annan lucka i täckningen av offentlighetsprincipen är i närheten så stor som denna. Men frågan är för grå och svår att förstå sig på för att skapa allmän debatt.
Från SKR påstås det att man inte kan underställas offentlighetsprincipen därför att man är en arbetsgivarorganisation som sluter avtal – men försöker vara så öppna de kan. Den första delen i svaret är ett felslut och den andra delen duger inte.
Offentlighetslagstiftningen är givetvis anpassad med undantagsbestämmelser för affärsfrågor. Varför kan det statliga Arbetsgivarverket lyda under offentlighetsprincipen men inte det kommunala SKR? Allmänna utfästelser utan rättsverkan kan inte ersätta lagkrav.
SKR har fått en så stor offentlig ställning att det är helt nödvändigt för utomstående att kunna granska verksamheten. Då kan inte offentlighetsprincipen undvaras.
Peter Santesson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.