Peter Santesson

Ett vanligt e-postprogram har bättre IT-stöd än polisen

Beslutsfattare som hoppas på en sofistikerad game changer hos Polisen måste fixa IT-systemen.
Foto: Lev Dolgachov / Colourbox

I brist på vettiga IT-lösningar tvingas poliser söka telefonnummer manuellt och använda post-it-lappar. Det är knappast så man knäcker gängen. 

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Framgångarna med Encrochat och Trojan Shield har gett politikerna hopp. Sofistikerad IT-teknik och hemlig avlyssning av krypterad trafik i gängens chattkanaler ska nu knäcka den organiserade brottsligheten. Mikael Damberg talar om en game changer.

När jag hör de högteknologiska visionerna undrar jag om man känner till hur det ser ut i Polisen i dag. Utredare berättar om sina konkreta arbetsförutsättningar för mig. Avståndet till de avancerade metoder som vi hoppas på kunde inte vara större.

En viktig utredningsåtgärd vid skjutningar och andra grova brott är ofta att begära information från mobiloperatörernas basstationer. Polisen får då stora datafiler med uppgifter om vilka mobilnummer som varit uppkopplade mot mobilmasterna vid brottsplatsen. Det är gott om mobiler, så listorna blir synnerligen långa.

Hur går utredarna till väga för att hitta något användbart bland dessa många tusentals nummer? Kanske med avancerade analyssystem som automatiskt avsöker olika spanings- och belastningsregister och ger en shortlist på relevanta namn att gå vidare med i utredningen?

Långt därifrån. För att veta vilka namn som ligger bakom vart och ett av numren i jättelistan behöver utredarna för de flesta nummerkällor slå upp dem. Ett efter ett. För hand i sökrutan. Ja, du läste rätt. Är listan lång och det är synnerligen angeläget får man dra ihop så många kolleger man kan och skriva nummer tills fingrarna blöder.

För att bevaka när mordbrännare och pedofiler kommer tillbaka till området används post-it-lappar.

En utredare säger:

”För en utförlig analys skulle det då krävas att hela avdelningar ställer in ordinarie verksamhet för att bara knappa in telefonnummer under några veckor. Spektaklet skulle klaras av på ett par minuter om vi fick använda den enklaste datorkraft. Jag har påtalat absurditeten i snart två årtionden, men rätts- och IT-avdelningen sätter stopp.”

Polisens olika register kommunicerar inte med varandra. Samma sökningar måste skrivas gång på gång i olika fönster. Vissa register är inte sökbara över huvud taget. Det förekommer att programmeringskunniga utredare i frustration själva sätter ihop enkla makron för att nödtorftigt försöka snabba upp processen och få lite automatik i stenålderssystemet – som att laga bilen med tejp och piprensare. Datorerna kan vara så pass svaga att de hänger sig när man arbetar med alltför stora tabeller.

För att bevaka när mordbrännare, pedofiler och livsstilskriminella blir frigivna och kommer tillbaka till området används post-it-lappar och motsvarande. Det låter otroligt, men uppgiften bekräftas från flera håll. Polisen saknar egen direkt tillgång till domar, utan får begära ut dem och skriva upp på komihåglistan att ringa Kriminalvården när fängelsetiden börjar vara avtjänad för att kolla frigivningsdatum. Det finns bättre IT-stöd i ett vanligt epostprogram för att komma ihåg födelsedagar.

Beslutsfattare som hoppas på en sofistikerad game changer hos Polisen måste börja att städa i den här änden. Skicka ut cheferna ur rummet och prata direkt med utredarna. Fråga vad de behöver och fortsätt sen att tjata tills de faktiskt får det. Det kommer att vara basala saker som de ber om.