Pengarnas makt måste granskas

GRANSKNING. Avkräv lobbyfirmorna en öppen redovisning och tillsätt en statlig utredning för att kartlägga lobbyingens effekter.
Foto: Martina Huber, grafik: Alexander Jartsev

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Hur mår egentligen den svenska demokratin? Medan de politiska partierna dräneras på medlemmar och den tredje statsmakten - medierna - tvingas rationalisera växer sig PR- och lobbyistbranschen allt starkare. Det rör sig om en dold maktutövning, där de anonyma pengarna sätter dagordningen.

Aftonbladet har i en pågående granskning visat att nästan fyra av tio som har lämnat regeringen, riksdagen eller regeringskansliet de senaste sex åren har gått till lobbyistbranschen. Där är deras kontaktnät och insiderkunskaper guld värda. Politiska högdjur som Göran Persson och Sten Tolgfors framstår som de ideala dörröppnarna för den som vill påverka den politiska beslutsprocessen.

Något avslöjande är det knappast frågan om när AB med dold kamera söker upp Tolgfors för fingerade tjänster. Det går självfallet inte att köpa en ny lag i Sverige, och det utlovar inte Tolgfors heller.

Men det är besvärande att så många makthavare byter sida och tjänar nya herrar, utan någon möjlighet till insyn för väljarna. När Göran Persson ger sig ut i debatten - är det den före detta statsministern som talar av omsorg för landet eller konsulten Persson som är i tjänst?


Att företag och organisationer är med och påverkar debatten är naturligt i en demokrati. Problemet uppstår när plånboken blir avgörande för vem som får möjlighet att påverka och när avsändaren är anonym för väljarna. Då riskerar särintressena att segra över allmänintresset.

Sverige har en extremt liberal hållning på det här området, eller kanske ska man kalla den blåögd. Vi har ännu ingen lag på plats mot hemliga partibidrag, även om en sådan utlovas. Det finns heller ingen karenstid för toppolitiker och höga tjänstemän som vill byta sida och sälja sina insiderkunskaper till exempelvis försvarsindustrin. Frågan anses inte ens vara värd en utredning, trots att de flesta andra västländer har övergångsregler för höga befattningshavare.

Likadant ser det ut när det gäller lobbying. I USA och inom EU är verksamheten hårt reglerad; lobbyister måste exempelvis registrera sig. I Sverige däremot är det fritt fram att verka i det fördolda.


Det finns inget enkelt sätt att reglera påverkan av politiker. Vem är egentligen lobbyist? Ska LO-basen registrera sig som lobbyist? Naturskyddsföreningen och Rädda barnen? Och om man registrerar dem som vistas i riksdagen går det väl bara att träffas på ett hak i Gamla stan i stället?

Det är inte lätt att dra gränsen mellan vad som är legitim påverkan av den politiska beslutsprocessen och vad som är ljusskygg lobbying för skadliga särintressen. Men vad man borde kunna enas om över blockgränsen är att den växande lobbyindustrin behöver granskas.

Avkräv lobbyfirmorna en öppen redovisning av kundregistren och tillsätt en statlig utredning för att kartlägga lobbyingens effekter. Att sex av åtta riksdagspartier röstade nej till en sådan utredning i veckan understryker bara behovet av den.