Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Paulina Brandberg

Politiker blundar för den enkla lösningen på brott

Helena Trolläng är chef för Nationellt forensiskt centrum som utför tekniska analyser av exempelvis vapen och DNA-spår.
Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN
Huvudkontoret för Nationellt forensiskt centrum ligger i Linköping.
Foto: SVEN LINDWALL

Det är rent dumsnålt att staten inte satsar mer på analyser av vapen och DNA-spår.

Det kostar skattebetalarna stora belopp och ger sämre kvalitet på brottsutredningar och minskad rättssäkerhet.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det blir allt tydligare att det är val nästa år. De politiska utspelen duggar tätt inom kriminalpolitiken. De återkommande notiserna om gängvåld och mördade kvinnor har gjort att fler vill se en tuffare kriminalpolitik. Samtidigt är andra är oroliga över att polis och åklagare ska få för mycket makt.

I det allmänna surret om höjda straffskalor, ökade möjligheter till avlyssning och tidsgränser för häktning finns det en fråga som obegripligt nog verkar flyga över huvudet på många politiker. En åtgärd som kraftigt skulle öka möjligheterna att lagföra brottslingar samtidigt som rättssäkerheten skulle öka och häktningstiderna kraftigt minska.

I många brottmål består den viktigaste bevisningen av tekniska analyser av exempelvis vapen och DNA-spår. I Sverige görs dessa av Nationellt forensiskt center (NFC). I takt med att den grova brottsligheten har ökat har dock NFC blivit allt mer underdimensionerat. 

Den enda lösning som är försvarbar är att ge NFC tillräckligt med resurser så att forensiska svar kan levereras med vändande post.

Problemet har funnits i decennier. Men som en följd av bland annat Encrochat-målen är det mer akut än någonsin. I desperation inledde polisen vid årsskiftet en så kallad särskild händelse för att få ner handläggningstiderna för vissa särskilt prioriterade forensiska undersökningar. Sedan dess har de öppna ärendena dock ökat med ytterligare 20 procent. Sådana punktinsatser är som att sätta Kalle Anka-plåster på ett köttsår.

NFC:s långa handläggningstider gör redan i dag att åklagare ofta får avstå från att begära vissa tekniska analyser. Häktningstiden riskerar annars att bli längre än det förväntade straffvärdet. I andra fall gör den långa handläggningstiden att åklagaren måste häva häktningen i avvaktan på analyssvaret – även när det finns risk för fortsatt brottslighet och påverkan på vittnen.

Problemet kommer att bli ännu större från den 1 juli. Då träder regeringens förslag om fasta tidsgränser för häktningar i kraft. Häktningstiden för misstänkta under 18 år kommer då inte att få överskrida tre månader, vilket inte sällan är kortare tid än NFC:s handläggningstid för förtursärenden.

Vad är då anledningen till denna underdimensionering av den forensiska verksamheten? Svaret brukar i liknande sammanhang heta att det finns andra verksamheter som staten hellre lägger pengar på. Det argumentet håller inte här. 

Häktena är fyllda till brädden av intagna, varav många är misstänkta i förundersökningar som kan färdigställas så snart de forensiska analyserna är klara. Det kostar skattebetalarna 3 132 kronor per dygn per häktesplats.

Därtill kommer extrakostnader för åklagare, poliser, advokater, domstolar och tolkar. Om den häktade sedan frias utgår normalt skadestånd om 20 000-30 000 kronor per månad utöver ersättning för förlorad arbetsinkomst.

Det visar hur dumsnål underdimensioneringen av NFC är. Skattepengar forsar ner i ett svart hål samtidigt som vi får sämre kvalitet på brottsutredningar, minskad rättssäkerhet och stort mänskligt lidande. Den enda lösning som är försvarbar är att ge NFC tillräckligt med resurser så att forensiska svar kan levereras med vändande post. 

Frågan är bara vad politikerna väntar på.


Paulina Brandberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Fler av hennes texter finns här.


Paulina Brandberg om att åklagarna behöver bättre verktyg