Paulina Brandberg
Om en groda läggs i en kastrull med kokande vatten kommer den genast att försöka hoppa ur kastrullen. Om samma groda i stället läggs i en kastrull med kallt vatten som långsamt får koka upp påstods det tidigare att den i stället anpassar sig efter vattentemperaturen.
Metaforen brukar fortfarande användas för att beskriva människors oförmåga att reagera på förändringar som sker gradvis.
När coronarestriktionerna slog till från en dag till en annan var det en hel del som ville hoppa ur kastrullen. Att så plötsligt utsättas för så stora begränsningar i handlingsfriheten blev för många outhärdligt och protesterna har varit många och högljudda. När regeringen nu har meddelat att restriktionerna äntligen kommer att lätta pustar vi ut. Det höga värdet av att fritt kunna träffa vem man vill och vistas var man vill har blivit tydligare än någonsin.
Faktum är dock att vi även utan restriktioner lever med stora begränsningar i vår handlingsfrihet – begränsningar som inte beror på ett farligt virus utan på bristande trygghet. Dessa ”trygghetsrestriktioner” verkar emellertid inte bekomma oss lika mycket som pandemireglerna, trots att de inte ser ut att upphöra under en överskådlig framtid.
Även om trygghetsrestriktionerna inte har meddelats av någon myndighet är det ett faktum att de inskränker vår frihet på ett mycket ingripande sätt. I Brå:s årliga trygghetsundersökning uppgav förra året 30 procent att de känner sig mycket eller ganska otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma sena kvällar i sitt eget bostadsområde. År 2015 var motsvarande siffra 22 procent.
Att påpeka de växande frihetsbegränsningarna har hittills ofta lett till obegripliga anklagelser om populism.
En annan undersökning visar att varannan skolelev i årskurs nio undviker vissa platser, personer eller aktiviteter av oro för att utsättas för brott.
Många av oss kan relatera till dessa frihetsbegränsningar. För en hel del kvinnor är det en självklarhet att undvika att gå ensamma hem sent på kvällen. Föräldrar i förorten har vant sig vid att inte låta sina barn leka på innergårdarna. Ungdomar lär sig under sin uppväxt hur de ska klä sig för att undvika att bli rånade.
Dessa frihetsbegränsningar – och många fler - lever vi i dag med, men eftersom de har kommit smygande fortsätter många av oss att glatt simma runt i kastrullen utan att märka att skinnet svider. Om begränsningarna i stället skulle ha drabbat oss lika plötsligt som coronarestriktionerna hade frågan sannolikt hanterats annorlunda.
När en polisman, vars arbetsuppgift var att skapa trygghet och skydda oss, nu brutalt har skjutits till döds har temperaturen höjts ytterligare. Händelsen vittnar om en hänsynslöshet från kriminella som sprider sådan oro och rädsla att människor sannolikt kommer att begränsa sina liv ytterligare.
Att påpeka de växande frihetsbegränsningarna har hittills ofta lett till obegripliga anklagelser om populism. Det blir dock mer och mer uppenbart att temperaturen i kastrullen måste sänkas.
Hur man åstadkommer detta kan man ha olika uppfattningar om, men de politiker som fortsätter att plaska runt utan att inse faran kommer i bästa fall att tappa frihetstörstande väljares förtroende, i sämsta fall kommer vattnet att börja koka.