Paulina Brandberg
Polismyndigheten har länge bett om att få avlyssna personer i gängkriminella miljöer i preventivt syfte. Nu har inrikesminister Mikael Damberg meddelat att regeringen kommer att utreda frågan.
Men reaktionerna har varit starka från vissa håll. I sociala medier har jämförelser gjorts med Sovjet och DDR. Längst fram i fackeltåget finner man flera advokater. En förklarade för sina följare att lagförslaget innebär att man nu öppnar upp för ”massövervakning”, en annan föreslog ironiskt att samtliga riksdagsledamöter borde utsättas för avlyssning innan de skulle få rösta om förslaget.
Avlyssning är självklart ingen fråga som det bör tas lättvindigt på, det finns många avskräckande exempel där det har kränkt människors rättigheter. Det är dock viktigt att hålla sig till fakta. Förslaget innebär inte, som vissa påstår, att polisen urskillningslöst ska få avlyssna människor efter eget tycke och smak.
Det aktuella lagförslaget syftar till att ge polisen möjlighet att ingripa tidigare än i dag. Det handlar om situationer där polisen har information som gör att det bedöms föreligga en påtaglig risk för brottslig verksamhet, och där avlyssning eller övervakning är av synnerlig vikt för att förhindra detta. Den möjligheten finns redan i dag i vissa situationer, bland annat när det gäller terrorrelaterade brott. Det som nu ska utredas är om möjligheten ska utökas till att även omfatta grov gängrelaterad brottslighet.
Tack vare information från Encrochat kunde polisen förhindra ett tiotal mord.
Polisens verktyg för att avlyssna eller övervaka är i dag oerhört strikt reglerade. Åtgärderna beslutas alltid av domstol och med ombud som skyddar de avlyssnades rättigheter. För att säkerställa att verktygen används lagligt och i rätt syfte finns även en särskild myndighet – Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden – som har till uppgift att noggrant granska dessa ärenden.
Det finns vidare en långtgående skyldighet för åklagare att i efterhand underrätta dem som har varit avlyssnade eller övervakade, och Åklagarmyndigheten rapporterar årligen till regeringen i vilken omfattning verktygen har använts. Det finns dessutom ett avlyssningsförbud för samtal där särskilt skyddade yrkesgrupper – till exempel advokater, läkare och präster – deltar.
Även med starka rättssäkerhetsgarantier på plats kan man givetvis ha invändningar mot en så integritetskränkande åtgärd som avlyssning. Men innan man jagar Mikael Damberg med högaffel bör man reflektera över att detta skulle vara ett oerhört verkningsfullt verktyg för att komma åt gängbrottsligheten. Det är inte minst Encrochatframgångarna ett tydligt bevis på.
Tack vare information från denna krypterade chattjänst kunde polisen inte enbart förhindra ett tiotal mord, man kunde även komma högre upp i gängstrukturen och lagföra flera av de ledargestalter som rekryterar ungdomar att utföra dessa brott.
Det är alltså detta som ligger i den andra vågskålen.
Paulina Brandberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.