Patrik Kronqvist
Efter den kontroversiella domen i Solna tingsrätt, där två nämndemän förordade parallella rättsstrukturer, har islamistisk påverkan i svenska domstolar debatterats intensivt. Nästa stora diskussion lär handla om det offentliga stödet till islamistiska organisationer.
I förra veckan kastade Aje Carlbom, docent vid Malmö universitet, in en rejäl brandfackla i den debatten när han överlämnade sin forskarrapport om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige*. Beställare och finansiär var Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
MSB har i uppdrag att identifiera informationspåverkan i Sverige, så det är knappast konstigt att man även låter undersöka islamistiska grupper. Men när myndigheten ifjol tog initiativ till en första studie blev verksamheten närmast lamslagen av alla kritiska mejl och telefonsamtal. Räkna därför med en häftig debatt när fler har hunnit läsa Carlboms nya rapport.
Muslimska brödraskapet i Sverige
Muslimska brödraskapet (MB) grundades i Egypten på 1920-talet, med utgångspunkten att islam är ett system som bör omfatta såväl det civila samhället som staten. Ett viktigt mål för rörelsen har därför varit att försöka islamisera staterna i vilka de verkar. Merparten av forskningen om Muslimska brödraskapet har dock gällt dess verksamhet i Mellanöstern. Rörelsens mål och metoder i västvärlden, där muslimer är i minoritet, vet forskarna mindre om, påpekar Carlbom.
Han är tydlig med att det är svårt att påvisa exakt hur kopplingarna ser ut mellan Muslimska brödraskapet i Egypten och organisationer i Sverige. I rapporten skriver han därför om svenska organisationer som är "associerade" med Muslimska brödraskapet, det vill säga styrs av rörelsens principer snarare än via direktiv. Bland de organisationer och sammanslutningar som han pekar ut finns Islamiska förbundet, Sveriges unga muslimer, studieförbundet Ibn Rushd och Sveriges muslimska råd.
Det handlar alltså om tunga aktörer som under lång tid har getts både legitimitet och resurser av den svenska staten. Aje Carlbom pekar på flera faror med detta stöd. Stödet riskerar rentav att motverka flera av de mål som det råder blocköverskridande enighet om i Sverige.
Alla partier vill exempelvis förbättra integrationen. Men Carlbom menar att integrationen tvärtom kan försämras genom att organisationerna försöker bygga upp ett muslimskt civilsamhälle där muslimer ska skyddas från påverkan från majoritetssamhället.
Hot mot integrationen
Många partier vill också öka sammanhållningen i samhället. Det uppnås inte när islamistiska organisationer ställer icke-muslimer mot muslimer. Dessutom riskerar fientligheten mot muslimer i allmänhet att öka om en mindre grupp aktivister stärker sitt inflytande på andra, icke-politiskt orienterade muslimers bekostnad, menar Carlbom.
Flera partier vill också försvara svenska värderingar. Men Carlbom påvisar hur flera aktörer försöker underminera dominerande värden i samhället, som yttrandefrihet i religionsfrågor, värdet av jämställdhet mellan könen och en bejakande syn på sexuella minoriteter.
Många partier önskar motverka radikalisering. Men organisationernas politiserade uppfattningar om islam kan i förlängningen bidra till radikalisering hos individuella muslimer, skriver Carlbom.
Sverige är en demokrati. Det står alla fritt att verka för vilka värden man vill. Men är detta verkligen något som skattebetalarna ska bekosta?
* Aje Carlbom: Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext – ideologisk kontinuitet eller förändring?
Läs också: