Patrik Kronqvist
Svenska elever får inget nytt betygssteg. Skolminister Anna Ekström nobbar förslaget om ett nytt underkänt betyg: Fx. Men för dem som gillar förändring är den svenska skolan ändå ett föredöme. Bara de senaste 60 åren har Sverige haft fyra olika betygssystem.
Halveringstakten tycks dessutom ständigt öka. Folkskolans sjugradiga bokstavsbetyg överlevde i 65 år medan de relativa sifferbetygen hängde med i 32. Den tregradiga skalan G-VG-MVG skrotades däremot redan efter 17 år.
Vid det här laget är vi inne på det tionde året med Jan Björklunds A till F-skala. Känns inte det en aning mossigt? Borde vi inte prova... smileys?
130 mil åt sydväst tänker man annorlunda. Enligt stereotypen är Frankrike ett revolutionärt land. Men det stämmer definitivt inte när det kommer till betyg, de franska eleverna har bedömts enligt samma 20-gradiga skala sedan 1890-talet.
Den avgrundsdjupa skillnaden i inställning uttrycks med ett enda litet ord: ”förrän”. Det återkommer ofta när franska skribenter analyserar sitt betygssystem. Det var inte förrän läsåret 1890-91 som dagens system infördes, skriver nättidningen Slate.fr.
Sedan dess har Frankrike utkämpat två världskrig, förlorat sina kolonier, genomfört tre genomgripande grundlagsförändringar och genomlevt det dramatiska året 1968. Ändå målas betygssystemet alltså ut som en nykomling. När studentexamen först tillkom använde ju examinatorerna färgade bollar, påpekas det.
Ska vi se nya Bond i kväll? Jag läste att den fick Fx i Expressen.
Betygssystem ska fylla flera syften, de viktigaste torde vara att signalera för hemmet vad eleverna har lärt sig samt sortera dem inför antagningen till högre studier.
De eviga svenska bytena försvårar rimligen båda uppgifterna. Till jul ska mitt äldsta barn få sina första betyg. Den nya skalan fyller mig med samma osäkerhetskänsla som ett besök på en Stockholmsrestaurang: ”Har ni varit här förr? Vet ni hur det fungerar”?
Det är en klen tröst att även mina föräldrar en gång i tiden såg ut som fågelholkar inför min betygsskala.
Politikernas vision om det livslånga lärandet gynnas knappast heller av att elever med tre olika betygssystem ska konkurrera om platserna på universiteten.
Det franska systemet har förstås sina nackdelar. De många betygsstegen – lärarnas ovana att även dela ut kvartsbetyg gör att det i praktiken finns hela 80 steg – tros vara en förklaring till den starka press som många franska elever känner. Men det gör det också lätt att rangordna eleverna, årligen utses rentav landets bästa elever.
Som signal till hemmet är den stabila skalan oöverträffad. En morfar kan i princip jämföra sitt resultat på ”le bac” med barnbarnet, en arbetsgivare förstår vad det innebär att ha ”14” i matte.
Det finns gissningsvis en pedagogisk förklaring till att svenska tidningar på samma sätt har nobbat 60 år av betygsförändringar och hållit fast vid 1-5-skalan vid filmrecensioner. Vi behöver tack och lov inte säga: ”Ska vi se nya Bond i kväll? Jag läste att den fick Fx i Expressen.”
Det är talande att ordet reform har en entydigt positiv klang på svenska. Som om varje förändring alltid skulle vara av godo. Ju mer desto bättre.
Den svenska betygskarusellen visar att det ibland vore mer revolutionärt med en rejäl dos konservatism.