Patrik Kronqvist

Varför är medierna så tysta om Reinfeldts Kina-affärer?

Sveriges förre statsminister och tidigare M-ledaren Fredrik Reinfeldt har gjort affärer med den kommunistiska diktaturen.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Ex-politiker är tydliga måltavlor i den kinesiska regimens påverkansoperationer.
Foto: XINHUA/AVALON.RED / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED B950

Tystnaden kring Fredrik Reinfeldts affärer med den kinesiska staten visar hur sårbart Sverige är för kommunistregimens påverkansoperationer.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Fredrik Reinfeldt har i flera års tid suttit i styrelsen för ett bolag i Hongkong som kontrolleras av kinesiska staten. Han har också deltagit i möten med högt uppsatta politiker och tjänstemän i Kina. 

Det avslöjade Expressens grävande reporter Frida Sundkvist för snart ett år sedan i sin granskning av den förre statsministerns affärer med kommunistdiktaturen. 

Med hjälp av avtal kunde hon även visa att Reinfeldt skulle få provision på vinsten i ett svenskt bolag som samarbetade med Kina och att han var garanterad ersättningar på omkring 1,5 miljoner kronor per år.

Det allra mest uppseendeväckande i Frida Sundkvists artiklar var dock att den affärsman som rekryterat Reinfeldt fanns med på det famösa mötet på hotell Sheraton i Stockholm i januari 2019. Där träffade Angela Gui, dotter till den fängslade bokförläggaren Gui Minhai, en grupp män samt den dåvarande svenska Kina-ambassadören Anna Lindstedt. Angela Gui uppfattade mötet som hotfullt och menar att hon pressades att hålla tyst om sin faders fall. 

Sveriges tidigare statsminister har alltså affärsförbindelser med en person som deltar på en träff där syftet tycks vara att minska uppmärksamheten kring en svensk samvetsfånge. Det är faktiskt häpnadsväckande.

Ändå mötte Expressens avslöjande i princip med tystnad av övriga redaktioner. Barbro Hedvall skrev en text på DN:s ledarsida. Annars rapporterade etablerade svenska medier överhuvudtaget inte om saken. Att en före detta regeringschef har arbetat för ett bolag som kontrolleras av en diktatur betraktas uppenbarligen som en privatsak.

Så finkänsliga är inte utländska medier. Brittiska tidningar har i omgångar avslöjat förre premiärministern Tony Blairs olika affärskontakter med företrädare för Kina. Och i Tyskland är den tidigare förbundskanslern Gerhard Schröders affärer med den kinesiska kommunistregimen väldokumenterade.

I utländsk press finns också en insikt om att rekryteringen av ex-politiker i väst är ett genomtänkt sätt för den kinesiska regimen att få budbärare med hög trovärdighet. 

Efter mötet på Sheraton åtalades Anna Lindstedt, Sveriges dåvarande Kina-ambassadör, för egenmäktighet i förhandling med främmande makt – en anklagelse hon senare friades ifrån.
Foto: LEIF R JANSSON / TT NYHETSBYRÅN

I den nyutkomna boken Den dolda handen: Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen beskriver forskarna Clive Hamilton och Mareike Ohlberg strategin ingående. De hävdar till exempel att den kinesiska säkerhetstjänsten ofta använder affärsmän som ombud.

I boken listas ex-premiärministrar som fallit för kinesiska erbjudanden av varierande slag: Australiens Paul Keating och Kevin Rudd, Kanadas Brian Mulroney och Jean Chrétien samt Frankrikes Jean-Pierre Raffarin – för att bara nämna några. 

Om Fredrik Reinfeldt har påverkats av sina kinesiska uppdragsgivare – och i så fall på vilka sätt – kan han bara själv svara på. Det är dock svårt att tro att den kinesiska regimens bolag enbart hade ekonomiska motiv till att rekrytera Sveriges tidigare statsminister.

Politiska och ekonomiska eliter som lierar sig med Peking förtjänar offentlig granskning och kritik.

Svenska redaktioner verkar dock sakna insikt om Kinas systematiska påverkansförsök. När Fredrik Reinfeldt i fjol lanserade sin bok om USA-valet ställdes artigt nog inga frågor om att han försörjt sig via uppdrag åt Kina – trots att ett tema i boken är de geopolitiska spänningarna mellan USA och Kina. Den informationen utelämnades också när Reinfeldt intervjuades som expert i SR och SVT i samband med presidentvalet och där sa sig vara orolig för den amerikanska demokratin.

På senare år har Kina-bevakningen i svenska medier blivit bättre. När den kinesiske ambassadören Gui Congyou försöker sätta press på svenska journalister som skrivit kritiskt om regimen uppmärksammas det brett.

Men ambassadörens öppna provokationer är bara ett av många sätt på vilket Kina försöker påverka Sverige. Det kan handla om allt från vänortsutbyten, utbytesavtal med universitet och påtryckningar mot exilkineser till uppköp av strategiska företag och affärsavtal med just ex-politiker. Den kinesiska motparten kan på papperet vara ett universitet, ett företag eller en frivilligorganisation, men i regel är det kommunistregimen som agerar i kulisserna. 

Forskarna Clive Hamilton och Mareike Ohlberg uppmanar medier att kasta ljus över denna verksamhet. Ytterst handlar det om en attack mot den västerländska demokratin. Därför förtjänar politiker och företagsledare som lierar sig med Peking offentlig granskning och kritik, menar de.

Tystnaden kring Fredrik Reinfeldts Kina-affärer visar hur sårbart Sverige är för regimens politiska krigföring.