Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Utspelssjukan göder föraktet för politiker

Läslov, lagad-mat-garanti och innovationskatapult. Jakten på mediegenomslag tvingar politikerna till popcorn-politik.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Minns du innovationskatapulten, industrikanslern eller utvecklingsmoralen? Inte? Då är du knappast ensam. Stefan Löfven har en lång historia av högljudda politiska utspel som snabbt faller i glömska.

Samma öde lär möta det förslag om "läslov" som statsministern presenterade under sitt sommartal i Vasaparken i Stockholm i söndags. Detaljerna framstod som luddiga redan innan talet var över.

Det är visserligen allra mest iögonenfallande när det är regeringschefen som levererar varmluft. Men även de andra partiledarna försöker regelbundet bryta igenom mediebruset med snabbt ihoprafsade utspel med kort hållbarhet. Vem minns i dag att Jan Björklund lovade hemlagad mat till alla äldre i hemtjänsten?

 

En stor del av ansvaret för den här popcorn-politiken faller på oss journalister. "Vi måste mata linan", var ett vanligt uttryck när jag arbetade på TT:s centraldesk. Det betydde att det hade gått allt för lång tid sedan nyhetsbyråns kunder försetts med ett nytt telegram.

Nuförtiden – i de eviga direktsändningarnas tidevarv - framstår det som att det är politikernas uppgift att "mata linan". Nåde den partiledare som kliver upp i en talarstol utan att leverera åtminstone en konkret nyhet. Då drar de politiska kommentatorerna i gång motorsågen.

Så politikerna levererar. Men det är svårt att hinna snyta fram tillräckligt många fräscha politiska förslag till de allt kortare nyhetscyklerna.

Rikspolitikerna har till exempel väldigt liten makt över det som ligger medborgarna varmast om hjärtat. Skola, vård och omsorg är främst en fråga för lokal- och landstingspolitiker. Därav alla luddiga förslag om nya riktlinjer och nationella samordnare.


Dessutom har politikerna alltid ont om pengar. Det är förklaringen till de oftast parodiskt budgeteffektiva utspelen, som nu när statsministern låtsas förbättra elevernas läsförståelse med en satsning i nivå med vad två rum och kök kostar i Stockholms innerstad.

Därtill måste ju partierna särskilja sig från varandra. Det är därför den politiska debatten stundtals påminner om en offentlig auktion. "2 000 nya poliser", kräver M. "2 500", kontrar L. "Nej, 2 600", toppar KD.

Men kärnproblemet är att det faktiskt inte finns ett obegränsat antal lösningar på de problem partierna vill åtgärda. Om nu M vill göra det mer lönsamt att arbeta är det inte så konstigt att Anna Kinberg Batra gillar jobbskatteavdragen. Men för att ge intryck av förnyelse döper hon om det till "första jobbet-avdrag".

Spelar det då egentligen någon roll om politikerna skjuter från höften i jakt på rubriker?

 

Ja, för en vanlig väljare blir det närmast omöjligt att orientera sig i skogen av utspel. Och på sikt lär denna paradox – där politikens verkningskraft sjunker samtidigt som politikerna försöker visa allt mer handlingskraft – knappast göra gott för förtroendet för demokratin.

Men om en stor del av ansvaret för utvecklingen ligger hos medierna finns även en lösning på redaktionerna. Ofta klagas det på att det sipprat in för mycket åsikter på nyhetsplats. Men här är problemet snarare att reportrarna allt för artigt refererar utspel om futtiga miljonsatsningar och till intet förpliktigande "garantier". Deras uppgift borde vara att avslöja att kejsaren är naken.

Själv lovar jag att inte sucka när Jan Björklund för tusende gången kräver avskaffad värnskatt.

 

Läs också: Stefan Löfven säljer bananer på burk


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!