Patrik Kronqvist
Donald Trump har skickat sin sista tweet. Efter elva år och nära 60 000 inlägg stängde Twitter i fredags av USA:s president. I samma veva blockerades han på obestämd tid även av Facebook och Instagram.
Efter stormningen av kongressen och med bara dagar kvar till att Joe Biden tar över som president framstår det som rimligt att temporärt stänga ned Twitter-kontot. Trump har ju visat att han inte drar sig för att försöka elda upp sina 88 miljoner följare även i känsliga lägen.
Men Twitters avstängning av Donald Trump är permanent. Och beslutet framstår som påfallande principlöst.
Twitter är ett privat företag som i grunden har rätt att släcka vilka konton de vill. Formellt är agerandet inget hot mot yttrandefriheten.
Men Twitter är samtidigt en viktig del av det sociala medier-oligopol där mycket av politiska opinioner numera formas. I praktiken kommer politiker som utestängs från sådana plattformar att få svårt att nå ut till väljare och vinna val.
Av företag med så stor global makt borde man åtminstone kunna begära tydliga regler och att brott mot dem bestraffas lika – åtminstone om de begås av höga politiker. Så är det långtifrån i dag.
För tre år sedan skröt Donald Trump på Twitter om att han hade en större och mäktigare ”Nuke Button” än Kim Jong-un – ett förtäckt hot om kärnvapenattack mot Nordkorea alltså.
Då agerade inte Twitter. Men i fredags pekade företaget ut de två tweet som fick det att stänga kontot permanent. I den ena skrev Trump att de 75 miljoner amerikaner som röstade på honom inte borde behandlas respektlöst eller orättvist. I den andra meddelade Trump att han inte kommer att närvara när Biden svärs in som president.
De budskapen bröt mot policyn om glorifiering av våld, enligt Twitters mycket långsökta resonemang. Det framstår snarare som att företaget letade efter skäl att böja sig för de rådande politiska vindarna – och att man efter valet inte längre räds Trumps hot om lagstiftning mot nätjättarna.
Större politisk kontroll över sociala medier riskerar ju att leda till att galenpannor som Trump får större makt över dem.
Avstängningen av Trump visar på faran med att så mycket av den globala debatten numera styrs från USA:s västkust.
På hemmaplan nagelfars amerikanska politiker mycket närsynt – förre kongressledamoten Ron Paul stängdes häromdagen av från Facebook, enligt egen uppgift efter att ha kritiserat nätjättarnas behandling av Trump .
Men ayatolla Khamenei – Irans högsta andliga ledare – har ännu inte fått sitt Twitterkonto nedsläckt, trots inlägg om att staten Israel borde utplånas.
På Facebook har samtidigt fruktansvärda övergrepp, som får stormningen av kongressen att framstå som fredlig, gått under radarn. I länder som Filippinerna, Libyen och Indien har plattformen använts för att organisera hatkampanjer och lynchmobbar. I Burma var Facebook-konton drivande i att hetsa fram våldsvågen mot rohingyer under det misstänkta folkmordet 2017.
Den problematiken försvinner inte bara för att nätjättarna nu kastar ut Donald Trump. Det gör heller inte de algoritmer som får polariserande inlägg och rena lögner att premieras på plattformarna.
Någon självklar lösning finns inte. Större politisk kontroll över sociala medier riskerar ju att leda till att galenpannor som Trump får större makt över dem.
Men de debattörer som nu oreserverat jublar över presidentens avstängning borde fundera på vilka politiker som de principlösa nätjättarna kan tänkas sparka ut om de politiska vindarna vänder.