Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Tvättstugans död får mig att tvivla på delningsekonomin

I nya bostäder är tvättstugan utrotningshotad. Boende föredrar egen tvättmaskin framför att samsas med grannarna om mangel och luddfilter.Foto: LISA SELIN

Samtidigt som delningsekonomi hyllas som framtidens melodi, tynar tvättstugan bort. Ryktet om prylsamhällets död är betydligt överdrivet.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Den gemensamma tvättstugan fick sitt stora genombrott i Sverige på 1940-talet. Då infördes de som standard i nya flerfamiljshus av kommunala och kooperativa bostadsföretag. En viktig faktor var att staten stöttade med speciella lån och bidrag.

Bakom genombrottet låg många år av påverkansarbete, vilket skildrats av historikern Ulla Rosén*. Fredrika Bremer-förbundet ville frigöra kvinnor genom att lätta den tunga tvättbördan, medan Alva Myrdal såg tvättmaskinen som en möjlighet att få kvinnor att föda fler barn.

I de statliga utredningar som gjordes av "tvättfrågan" anfördes också rent ekonomiska skäl. Tänk vad mycket mer lönearbete kvinnorna skulle kunna utföra om de slapp den tidsödande uppgiften att koka tvätt på spisen.

Det tycks dessutom ha funnits protektionistiska motiv till att just gemensamma tvättstugor fick stödet. Engelska och amerikanska tillverkare hade tidigt börjat tillverka mindre tvättmaskiner. Den svenska industrin var däremot specialiserad på större tvättmaskiner som var olämpliga för hemmiljö.

Så hand i hand med kvinnoorganisationer och industriintressen skapade politikerna den ursvenska tvättstugan. (Vissa satt rentav på alla tre stolar. Hanna Rydh - en ivrig förespråkare för statlig tvättpolitik - var såväl folkpartistisk riksdagsledamot som ordförande för Fredrika Bremer-förbundet och delägare i tvättmaskinstillverkaren Värmelednings AB Calor.)

Tvättstugor och delningsekonomi

Den 80-åriga tvättstugan borde vara mer modern än någonsin. Delningsekonomin är ju decenniets kanske största buzzword. Med hjälp av modern informationsteknologi ska vi dela på prylarna i stället för att köpa eget. Och på så sätt spara både pengar och miljö.

Precis som när tvättstugan slog igenom försöker politiker också driva på utvecklingen med allt från kommunala klädbibliotek till utspel om skattefrihet för delningsinkomster.

Men i nya bostäder är tvättstugan utrotningshotad. En snabb koll med en bostadsrättsproducent tyder på att de hellre sätter in tvättpelare för några tusenlappar i varje lägenhet än bygger gemensamma tvättstugor som kräver städning och underhåll.  

Även allmännyttiga bostadsbolag nobbar nya tvättstugor. Hela 80 procent av bolagen bygger dem sällan eller aldrig, enligt tidningen Hem och Hyras enkät från ifjol. Det viktigaste skälet verkar inte vara ekonomiskt utan att hyresgästerna föredrar egen tvättmaskin framför att samsas med grannar om torkskåp och luddfilter.

Prylsamhället lever

Tvättstugans död får mig att tvivla på hallelujaropen kring delningsekonomin. Visst har modern informationsteknologi gjort det enklare att utnyttja resurser mer effektivt. Övernattningstjänsten Airbnb är genial och fler fantastiska tjänster lär komma. Men de där utopiska visionerna om hur vi i framtiden knappt kommer att äga några prylar eller kläder alls, ger jag inte mycket för.

Delningsekonomin motverkas av en annan trend: prylar blir allt billigare. Kinapaketen visar att modern IT-teknologi är ett tveeggat svärd om tanken är att begrava slit-och-släng-samhället. Tekniken kan lika gärna användas till att köpa fler prylar till lägre pris. Hur många kommer att orka flänga runt stan för att låna en borrmaskin när en ny bara kostar någon hundralapp? 

Som ägare kan du dessutom borra, tvätta och köra bil precis när du vill, till skillnad från i den bilpool där jag är medlem. Där tycks aldrig något fordon finnas ledigt på soliga söndagar. 

Den gemensamma tvättstugans dagar verkar vara räknade. Ryktet om prylsamhällets död är däremot betydligt överdrivet.

 

* Ulla Rosén: "A Rational Solution to the Laundry Issue": Policy And Research for Day-to-Day Life in the Welfare State.  

 

Läs också:

Därför kan trångboddhet vara något bra