Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Patrik Kronqvist

Tusentals svenskar får inte betala sina räkningar

Dåvarande näringsminister Maud Olofsson, C, lade ner Svensk kassaservice 2009.
Foto: ROGER VIKSTRÖM
Tusentals svenskar står utan bankkonto och kan därmed inte betala sina räkningar själva.
Foto: Jessica Gow/TT / TT NYHETSBYRÅN

Tiotusentals människor har stora svårigheter att få ut sin pension, ta ett vanligt arbete eller ens betala en räkning. Maud Olofsson, C, kastade ut samhällets svagaste på en bankmarknad som inte fungerar.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

”Det här är oerhört frustrerande”.

Entreprenören Mikael Klinga är rejält irriterad när jag i september första gången får kontakt med honom. Att driva företag i borrbranschen är utmanande. Men han trodde aldrig att han skulle behöva kämpa så mycket för att ens kunna betala ut löner.  

Fyra av hans anställda är nämligen från Colombia. Men trots att de har arbetstillstånd i Sverige har de inte fått öppna bankkonton.

Mikael Klinga har fått olika förklaringar från bankerna. En bank accepterade inte männens identitetshandlingar. En annan bank godkände handlingarna, men krävde ett förbokat möte som inte gick att boka. En tredje bank hade på grund av ”hårt tryck” helt satt stopp för öppnandet av nya konton fram till nyår.

Sådana fall är inte ovanliga. 

I Sverige finns tiotusentals människor som i avsaknad av bankkonton kämpar med så enkla saker som att kunna ta ett arbete, få ut sin pension eller betala sin hyra.

De största grupperna är nyanlända och utländska studenter. Men även äldre människor och personer som lever på försörjningsstöd upplever problem.

I början av hösten gick situationen från dålig till akut för många av dem.

Via den privata tjänsten Kassagirot gick det tidigare att lösa in avier och betala räkningar över disk även om man saknade bankkonto. Men den sista augusti stängdes tjänsten tvärt på grund av bristande lönsamhet.

Personer som får utbetalningar via avier har numera stora problem med att få ut sin sjukersättning, pension eller lön och kan därmed varken köpa mat, mediciner eller betala räkningar, larmar Länsstyrelserna i en färsk rapport.

Exakt hur många människor som omfattas är okänt. Men vid nedläggningen hade Kassagirot 85 000 enskilda användare.

Det borde inte vara så här. I teorin har alla människor som är bosatta i EU, Norge eller Island rätt att öppna betalkonton i svenska banker, utom om det finns specifika skäl.

Men i praktiken fungerar det inte så. Enligt Finansinspektionen är problemet med personer som nekas konton ”betydande” och ökande. Ofta handlar det om att bankerna inte godtar utländska identitetshandlingar. Men ibland kräver de också svenska personnummer, arbetsgivarintyg eller rentav att man inte ska ha några betalningsanmärkningar. Även personer som lever på försörjningsstöd vittnar om svårigheter att öppna konton.

Det är också ett allt större problem att personer får sina bankkonton uppsagda. För tre-fyra år sedan var det problemet i princip okänt. I fjol hade det växt till det enskilt största klagomålet hos Konsumenternas bank- och finansbyrå.  

I och med Kassagirots nedläggning har den målsättningen fullständigt havererat.

Mycket av problemen verkar orsakas av att bankernas tolkningar av lagarna mot penningtvätt har blivit allt för nitiska. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att det i sin tur hänger ihop med att det främst drabbar olönsamma småsparare.

Men i bakgrunden finns också en privatisering som gått snett. 

Fram till 2009 upprätthöll staten ett nätverk för grundläggande betalningar för alla, först genom posten och senare genom Svensk Kassaservice. Det gick också att göra enklare betalningsärenden via lantbrevbärare. 

Men systemet ansågs för dyrt och lades ner på initiativ av dåvarande näringsminister Maud Olofsson, C. Hennes proposition närmast frustade av teknikoptimism. Genom statliga utbildningsinsatser skulle äldre kunna gå över till att betala räkningar på nätet. Och kanske kunde ATG:s och Svenska Spels terminaler användas för betalningstjänster?

Maud Olofsson satte också upp en stolt politiskt målsättning. ”Alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser”. 

Men det var marknaden som skulle se till att målet uppfylldes. Möjligen kunde staten stötta betalningssystemet på landsbygd och i mindre orter.

I och med Kassagirots nedläggning har den målsättningen fullständigt havererat. Inte ens i storstäder som Göteborg och Malmö går det längre att betala räkningar kontant. Det finns inte ens någon aktör som staten kan betala för att öka tillgången på betaltjänster, konstaterar Länsstyrelserna uppgivet.

Förlorarna finns bland de allra mest resurssvaga grupperna i samhället: Nyanlända, äldre och personer som går på försörjningsstöd. Staten kastade ut dem på en marknad som helt enkelt inte fungerar.

Där fastnar de i moment 22-situationer. Om de har betalningsanmärkningar får de svårare att öppna konton – vilket gör att de riskerar ännu fler inkassokrav. Och bankerna kräver i många fall arbetsintyg – men för att kunna behålla ett jobb behöver du ha konto.

Det fick Mikael Klingas colombianska anställda erfara.

När jag knappt tre månader senare pratar med entreprenören igen har han gett upp. Efter att ha åkt runt och tagit ut kontanter på olika bankomater såg han sig till slut tvungen att säga upp dem.

”Det gick inte. Det blev för komplicerat.”