Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Timbro försöker blanda bort korten om jobbinvandring

Tidningsbud är ett av de yrken där det råder stor eller mycket stor konkurrens om jobben i Sverige. Ändå fick 99 personer arbetstillstånd från länder utanför Europa för att jobba med det år 2017. Tidigare undersökningar visar att uppemot en femtedel av arbetskraftsinvandrarna i yrket inte ens når upp till minimikravet på inkomst - 13 000 kronor i månaden. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Frågan är inte om Sverige ska ha arbetskraftsinvandring eller inte, utan om hur reglerna ska se ut för att den ska bli så lönsam som möjligt.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Generösa regler för arbetskraftsinvandring till låglöneyrken kan bli en dålig affär för välfärdsstaten Sverige. Den tesen drev jag i en ledarkrönika i söndags. 

Mina farhågor är dock antingen dåligt grundade eller felaktiga, hävdar Caspian Rehbinder på tankesmedjan Timbro i en artikel. Tyvärr utan att riktigt bemöta mina argument. Rehbinder verkar vilja ge sken av att jag är motståndare till arbetskraftsinvandring. Det är jag inte, Sverige skulle tvärtom må bra av ännu större invandring till många yrken.

När Rehbinder hänvisar till en rapport från Svenskt Näringsliv om det samhällsekonomiska värdet av arbetskraftsinvandring i stort skjuter han därför inte bara bredvid målet, han siktar inte ens på det. Frågan är ju inte om vi ska ha arbetskraftsinvandring eller inte, utan hur regelverket bör utformas så att utfallet blir så bra som möjligt för Sverige.

Låg sysselsättning bland anhöriga

Rehbinder har rätt i att låg sysselsättning är en faktor som driver kostnaderna för invandring. Det stämmer också att arbetskraftsinvandrare i hög grad faktiskt är sysselsatta, konstigt vore väl annars. 

Men han undviker nogsamt att nämna sysselsättningsgraden hos de familjemedlemmar som har följt med arbetskraftsinvandrare till Sverige. År 2014 var bara en tredjedel av de anhöriga sysselsatta någon gång under året och den minoritet som jobbar har i regel mycket låga inkomster, visar Riksrevisionen.

Sysselsättningsgraden för gruppen arbetskraftsinvandrare med anhöriga är sammantaget omkring 69 procent, enligt vad Caspian Rehbinder själv tidigare har räknat ut. Det betyder att dagens arbetskraftsinvandring faktiskt leder till sänkt sysselsättningsgrad i Sverige. Nivån är också lägre än vad Jan Ekberg 2009 bedömde krävs för att utrikes födda ska betala sin andel av de offentliga kostnaderna.

Caspian Rehbinder hävdar att regelskärpningar och bättre tillsyn i princip har fått bukt med missförhållanden. Men även efter att en rad branscher började granskas extra noga - bland dem städare, kassabiträden och tidningsutdelare - var det över 20 procent av invandrarna i sådana yrken som inte ens nådde upp till kravet om att tjäna minst 13 000 kronor i månaden, enligt Riksrevisionen. Effekterna av senare regelskärpningar behöver utredas vidare.  

Sverige går mot trenderna

Påverkan på den offentliga ekonomin är förstås inte allt. Arbetskraftsinvandring kan utgöra en nettokostnad för det offentliga och ändå bidra positivt till samhällsekonomin i stort. Men forskning visar att det främst är invandring av högkvalificerad arbetskraft som leder till dynamiska effekter.

Genom att skruva på reglerna skulle det alltså vara möjligt att sänka de offentliga kostnaderna utan att tappa de stora vinster som arbetskraftsinvandringen medför. 

Tänk, det verkar också vara så som hela den övriga västvärlden resonerar. I sitt paper konstaterar migrationsforskarna Henrik Emilsson och Nahikari Irastorza vid Malmö universitet att den svenska modellen med en väldigt fri invandring även till lågkvalificerade yrken går emot i princip alla internationella trender.

Försvararna av den märkliga svenska modellen fortsätter dock obekymrat att gnola på Thåström: ”Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal”.