Patrik Kronqvist
Sverige är ett internationellt föredöme i miljöpolitiken, det anser åtminstone många svenskar. Visst fog finns för den självbilden. Men risken med denna nationella stolthet är att den kan slå över i självgodhet.
Regeringen sitter nu med ett antal miljö- och klimatreformer på sitt bord. Flygskatten kommer i höstbudgeten, en ny utformning av kilometerskatt för lastbilar knådas i regeringskansliet och en rapport om förbud mot smutsiga bilar i stadscentra har remissbehandlats. I helgen föreslog regeringspartiet MP också att målet bör vara färre bilar i städerna.
Uppskruvad retorik
Förslagen har mötts av kritik, främst från borgerligt håll. Kritik är inte förvånande i sig, här handlar det dessutom om en del nya skatter. Det som sticker ut är i stället den uppskruvade retoriken.
Ett axplock; kilometerskatten avfärdas av Centerns infrastrukturpolitiska talesperson som ett "tokförslag" och idén om miljözoner i städerna har kallats "extrem" av Motormännen. Enligt en moderat riksdagsledamot är förslaget om flygskatt "hål i huvudet" och Jan Björklund hotar rentav med att fälla finansministern om skatten införs.
På tankesmedjan Timbro dömer man ut planer på att krympa utrymmet för bilar i Stockholm som "fundamentalistiskt" och "världsfrånvänt", medan Smålands-Tidningens ledarredaktion kort och gott liknar regeringen vid en "missbrukare" som gör allt för sin "reformfix".
Det är inte främst språkbruket som stör mig. Det som irriterar mig på riktigt är närsyntheten. Bilden som ges är att miljöföredömet Sverige nu återigen ska försöka gå före med galna och helt oprövade metoder. Men kritikerna tycks helt ha missat att Sverige här inte alls ligger i framkant.
* Kilometerskatt för lastbilar finns redan i tolv länder, bland dem Tyskland, Tjeckien, USA och Nya Zeeland. Och fler länder lär det bli. I takt med att fossila bränslen fasas ut krävs en annan vägfinansiering än bränsleskatt. Tyskland har också goda erfarenheter av skatten, antalet tomkörningar har exempelvis minskat med 15 procent.
* Fem europeiska länder har redan infört miljözoner för personbilar och fyra till är på gång. Till centrala Lyon har en femtedel av den franska bilflottan inte längre tillträde och London planerar för en närmast utsläppsfri zon. En inhemsk bilindustri behöver inte heller vara något hinder för att prioritera ren luft. I Tyskland finns miljözoner i femtio städer, bland dem i BMW:s hemstad München.
* Miljöpartiets planer på att minska bilismen i städerna är inte heller någon hemvävd idé. Efter att borgmästaren Michael Bloomberg stängde Times Square i New York för biltrafik är det tvärtom en internationell trend att maka på bilar för att ge mer plats åt folkliv.
* I debatten om flygskatten finns faktiskt en viss internationell utblick. Kritiker påpekar gärna att Danmark och Nederländerna har valt att avskaffa sina skatter. Men det talas sällan om att länder som Österrike, Storbritannien, Frankrike och Tyskland har skatten kvar.
Spola överdrifterna
Min poäng är inte att Sverige tvunget måste följa i andra länders fotspår. Däremot borde kritikerna spola överdrifterna och verkligen börja diskutera sakfrågorna. De förslag som nu är aktuella är inte ett led i någon konspiration av militanta fältbiologer, det är reformer som redan har genomförts av flera europeiska regeringar – både till höger och vänster.
Fördelen med att Sverige inte ligger i framkant är att vi kan dra lärdom av andras erfarenheter. Men det kräver att någon faktiskt är seriöst intresserad.
Läs också: