Patrik Kronqvist
I juni 2019 sköts två svenska män i det kriminella nätverket Shottaz ihjäl i en bil i Herlev utanför Köpenhamn. Det blev startskottet för svenska politikers kärleksaffär med det danska rättsväsendet.
För när gärningsmännen från det konkurrerande gänget Dödspatrullen dömdes i danska domstolar blev straffen tuffa. Två 17-åringar fick 20 års fängelse vardera – i Sverige hade de troligen kommit undan med fyra års ungdomsvård.
Tidigare hade Danmark främst använts som ett avskräckande exempel i debatten, en mörk fond mot vilken den svenska förträffligheten kunde lysa. Men efter domarna började svenska makthavare vallfärda över Öresund för att lära sig mer om hur danskar tacklar sina samhällsproblem.
Danska straff för svenska brott, var devisen som Ulf Kristersson tog med sig hem. Men fyra år efter skotten i Köpenhamn har politikerna fortfarande missat en viktig dansk lärdom: hur polisen fick tag i mördarna.
■ ■ ■
Skjutna 13-åringar, mördade mammor och barnsoldater som håller i vapnen. De senaste veckorna har gängvåldet nått en ny nivå av brutalitet och intensitet.
Men Sverige plågas sedan länge av Europas värsta skjutvapenvåld. Så varför har den svenska polisen inte fått de bästa förutsättningarna att bekämpa det?
Utländska polischefer häpnar ofta över hur bakbundna svenska poliser är i kampen mot det grova våldet.
I länder med betydligt färre gängmord kan polisen i realtid följa misstänkta gärningsmän via övervakningskameror. Svenska poliser tvingas ofta hämta ut filmer manuellt i efterhand – med risk för att de hinner raderas.
Samma sak med information från vägkameror – de kan polisen i Sverige begära ut först efter att allvarliga brott begåtts.
– Jag träffade en engelsk polischef som var helt oförstående till att vi inte kunde använda trängselskattekamerorna till löpande kontroller av fordon. ‘Ni registrerar medborgare för att ta ut skatt, men inte för att förebygga mord’. Där sticker vi ut, säger Erik Nord, chef för utredningsenheten i polisregion väst.
■ ■ ■
Steg för steg får den svenska polisen visserligen fler verktyg. I veckan klubbade riksdagen till exempel en lag som öppnar för avlyssning och kameraövervakning även i förebyggande syfte.
Utmärkt. Men kriminologen Manne Gerell vid Malmö universitet påpekar att det är en resursslukande metod som därför bara kan användas i ett mindre antal fall. Han pekar i stället på teknik och lagstiftning som skulle kunna spara kraft åt polisen. Huruvida det är värt intrånget i integriteten tycker han är en fråga för politiken att avgöra.
Artificiell intelligens, AI, i kombination med bättre kameraövervakning kan vara en väg.
– När ett brott anmäls så skulle det vara en lätt sak att låta ett datorprogram gå igenom kamerorna i närheten av adressen och klippa ihop en tvåminuterssnutt av vad den tror är ett brott och skicka den automatiskt till utredare. Sådan teknik finns redan, säger Gerell.
Om en misstänkt gärningsman syns på bilderna skulle man kunna använda program för ansiktsigenkänning. I dag lägger man upp sådana bilder på intranätet och hoppas att någon annan polis kan identifiera personen.
Artificiell intelligens skulle också kunna användas för att hitta mönster i krypterade chattar. Bara i det knäckta materialet från Encrochat, Anom och Sky finns omkring 50 miljoner svenska meddelanden. Med dagens manuella tekniker är polisen inte i närheten av att kunna använda hela materialet.
Ytterligare ett exempel är automatisk avläsning av registreringsskyltar (ANPR). Det var just tack vare fasta vägkameror med sådan teknik som dansk polis snabbt kunde spåra upp gärningsmän i sina gömställen efter dödsskjutningarna i Köpenhamn.
I Sverige är nya polisbilar utrustade med kameror med ANPR sedan ett par år tillbaka. Men brist på rättsligt stöd förhindrar polisen att använda dem annat än i begränsad skala. Och trots att polisen redan 2019 larmade om att bristen på sådan teknik riskerar att göra Sverige mer attraktivt för organiserad brottslighet, har ännu inga initiativ tagits för att ändra lagen.
Erik Nord på polisregion väst tror att ny teknik skulle kunna bidra till att minska antalet skjutningar.
– I dag löser vi var fjärde gängmord lite grovt. De ungdomar som gör det här räknar med att gå fria. Med sämre odds skulle det bli mindre lockande, säger han.
Manne Gerell menar att bättre uppklarning också skulle kunna kyla ner de våldsspiraler som plågar Sverige.
– Behovet av att hämnas minskar om rättsväsendet sköter hämnden. Amerikansk forskning på gäng tyder på att det skulle kunna få ner skjutvapenvåldet, säger han.
■ ■ ■
Det uppenbara priset för att ge polisen bättre teknik och fler verktyg är intrånget i integriteten. Men med den våldsvåg som nu plågar Sverige är jag övertygad om att det är ett pris värt att betala.
För kostnaden för att inte agera kraftfullt mot gängen är redan mycket hög – det visar inte minst den senaste veckan.
Och det finns ingenting som säger att dagens situation – med 13-åriga mördare, anhöriga som måltavlor och bombdåd var och varannan natt – skulle vara slutstationen. Det kan faktiskt bli ännu värre. En viktig anledning till att sätta in mer kraftfulla verktyg är att förhindra att våldet blir ännu mer brutalt.
När utländska polismyndigheter gör jobbet åt oss brukar Sverige vara pragmatiskt.
Inga debattörer ställde sig upp och krävde att 12-åriga Adrianas mördare skulle gå fria för att det är så förkastligt att knäcka krypterade kommunikationstjänster. Till och med Advokatsamfundet, som velat stoppa hemlig dataavläsning, har i sin disciplinnämnd använt bevis från Encrochat för att kunna utesluta advokater som samarbetar med gängen.
Nu behövs mer av den pragmatismen även i den svenska lagboken. Polisen borde få använda fler av de metoder som deras kolleger i andra västeuropeiska rättsstater redan brukar.
Vi behöver inte bara danska straff för svenska brott – utan också danska verktyg.
Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.