Patrik Kronqvist
Den franska gatan har vunnit igen. Efter “Gula västarnas” stora demonstrationer i helgen - och de åtföljande kravallerna - beslöt den franska regeringen att skjuta upp de kritiserade skattehöjningarna på bensin och diesel.
USA:s president Donald Trump kunde inte dölja sin skadeglädje på Twitter.
“Jag är glad att min vän Emmanuel Macron och de som protesterar i Paris har enats i slutsatsen jag nådde för två år sedan. Parisavtalet har ödesdigra brister.”
Trump har fel, Macrons reträtt visar inte att klimatavtalet skulle vara feltänkt. Men politiker över hela världen gör ändå bäst i att lyssna på “Gula västarna”. Rörelsen väcker nämligen en berättigad fråga: Hur kan kostnaderna för klimatanpassningen fördelas mer rättvist?
Klimatet och landsbygden
Skatter och avgifter är ett viktigt verktyg i klimatarbetet. För att utsläppen ska minska måste det bli dyrare att släppa ut koldioxid. Problemet är bara att alternativen till fossila bränslen är ojämnt fördelade i befolkningen.
I städerna är kollektivtrafiken ofta effektiv och det är inte sällan möjligt att gå och cykla. På landsbygden däremot är bil i regel en nödvändighet och avstånden längre. Ilskan över den orättvisan blev startskottet för “Gula västarna”.
Svenskarna är inte lika benägna att protestera som fransmän. Men bensin- och dieselskatterna ligger nästan på samma höga nivå här som där och de svenska skatterna räknas upp varje år.
Bränslebytet - reformen som tvingar oljebolag i Sverige att blanda in biodrivmedel i bensin och diesel - kommer dessutom att leda till ännu högre bränslepriser i framtiden. Nyligen krävde därför miljöexperten Magnus Nilsson sänkta bränsleskatter, annars är han rädd att folkliga protester hotar den viktiga bränslebytesreformen.
Skärpta klimatkrav är inte per automatik dåligt för de svenskar som bor på landsbygden. Tidigare hårda utsläppskrav på nya bilar gör exempelvis att det i dag finns många snåla, billiga bilar på andrahandsmarknaden. Därmed slår höjda bränslepriser inte lika hårt. Den faktiska milkostnaden har i princip legat still i tjugo års tid för många svenska bilister.
Det finns flera förslag på hur kostnaderna för klimatarbetet ska kunna fördelas mer jämlikt.
Kilometerskatt för personbilar
Klimatforskaren James Hansen har exempelvis föreslagit ett system där intäkterna från avgifter på fossila bränslen delas ut till alla medborgare. Ett sådant system skulle visserligen omfördela pengar från rika till fattiga. Men det är inte givet att det skulle gynna dem på landsbygden som måste ta bilen till jobbet.
Svenska Miljöinstitutet tittar i stället på kilometerskatt för personbilar. Det skulle göra det möjligt att ta ut högre skatter på storstadsbilister och sänka för dem som inte har något alternativ för bilen. Mest radikalt är nog Miljöpartiets förslag. De gröna vill helt enkelt sänka skatten med en tusenlapp i månaden för alla boende i 23 utsatta glesbygdskommuner.
Det finns nackdelar med många av förslagen: gränsdragningsproblem, ökade incitament till bilkörning och möjligheter till fusk. Men om avdrag och subventioner till mindre grupper kan öka stödet för klimatpolitiken kanske fördelarna ändå överväger.
Protesterna i Frankrike visar en sak: Det svåra med klimatarbetet kommer inte att vara utforma en politik för minskade utsläpp, utan att få folklig acceptans för åtgärderna.
Läs också:
