Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Strunta i SD och snacka sakpolitik

Det rekordhöga flyktingmottagandet ställer frågor som måste besvaras oavsett hur många som stöder SD.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Nu kanske vi kan få en diskussion om politiska sakfrågor. Det var min naiva förhoppning när beskedet kom att Sverigedemokraterna blivit största parti i Yougovs senaste opinionsmätning.

Hoppet grusades dock snabbt. I stället kom diskussionen snabbt att handla om huruvida mätningen var trovärdig eller inte.

Och visst, det är mycket möjligt att Yougovs självrekryterade panel överskattar stödet för Sverigedemokraterna något. Men spelar det egentligen någon roll om SD just nu är största parti eller bara nästan lika stort som Socialdemokraterna och Moderaterna? Varningsklockorna borde oavsett ringa lika högt.

Trenden är tydlig hos alla opinionsinstitut. Vi är på väg mot en situation med tre mer eller mindre jämnstora partier. Enligt Yougovs mätning skulle inte ens Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans kunna bilda en majoritetsregering.

Det är en historisk förändring som kommer att göra regeringsbildandet betydligt svårare i framtiden. Om den klassiska blockpolitiken ska kunna bestå krävs i praktiken en evig decemberöverenskommelse.

Sverigedemokraterna nämns ofta i samma andetag som norska Fremskrittspartiet och Dansk folkeparti. Men partierna har helt olika rötter. Som någon har sammanfattat det: medan sverigedemokrater på 90-talet anordnade bokbål och framträdde i nazistuniformer, diskuterade medlemmar i Fremskrittspartiet hur Adam Smiths idéer skulle kunna appliceras i Norge.

Det sätter de övriga svenska partiernas misslyckande i perspektiv. Var fjärde svensk ratar dem för ett parti vars företrädare har burit hakkors i närtid.

Många väljare tycks också känna stanken. Demoskop har visat att tidigare moderata SD-väljare egentligen tycker bättre om M än om SD. I sin iver att proteströsta struntar de i rasistiska uttalanden, implicita krav på EU-utträde och på partiets Putin-kramande i EU-parlamentet. De håller för näsan vid valurnan för att skicka en signal till sitt tidigare parti.

Det förklarar hur stödet för Sverigedemokraterna kan växa samtidigt som det avslöjas att ledande företrädare avslutar en festkväll med järnrör. Många räknar kallt med att Kent Ekeroth ändå inte blir justitieminister.

Hur obehagligt SD än är får dock inte diskussionen återigen reduceras till en metadebatt om vad och vem som gynnar partiet. De svåra frågor som flyktingvågen ställer oss inför måste besvaras - och det oavsett om Sverigedemokraterna är Sveriges största eller minsta parti.

Att andra partier åter vinner förtroende för sin flyktingpolitik är dessutom det enda sättet att hejda SD:s framgångar. För det krävs trovärdiga svar från partierna om hur integrationen kan förbättras i en tid av rekordhögt flyktingmottagande. Men parallellt behövs också en konkret plan för hur den jämnare fördelning av flyktingmottagandet inom EU, som alla säger sig eftersträva, kan bli verklighet.

Vägen till ett återupprättat förtroende är dock lång. Alla vet att "snabbspår" för akademiker och subventioner för att bygga hyresrätter inte är i närheten av att lösa problemen med den höga arbetslösheten bland utrikes födda eller den skriande bostadsbristen. Misstron fortsätter att öka när regeringen Löfven låtsas som att så är fallet.

Förslag som verkligen skulle kunna mildra problemen, som fler låglönejobb och slopad hyresreglering, har hittills ratats av båda blocken. Så mycket för "öppna era hjärtan".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!