Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Striden mot den svällande byråkratin måste vara evig

Curt Nicolin var länge vd för Asea. Ett av hans knep vid rationaliseringar var att anställa fler arbetare än vad som teoretiskt behövdes – i och med det undveks flaskhalsar i produktionen.
Foto: ROGER TILLBERG / STELLA PICTURES REPORTAGEFOTO
Parkinsons lag: ”En arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den.”
Foto: ANETTE NANTELL / DN

Larmen om anorektiska organisationer och svällande staber duggar tätt i Sverige.

Chefer borde utnyttja SAF-ordföranden Curt Nicolins gamla knep.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

För några år sedan spreds en bild i sociala medier på ett tiotal personer som stod och tittade på medan en ensam man grävde en grop. De passiva åskådarna hade titlar som ”HR-chef”, ”kommunikationsdirektör” och ”stabschef”. Arbetaren kallades kort och gott för ”Leffe”. Under bilden beklagade ledningen att ”Leffe” måste sluta på grund av besparingar.

Härom månaden identifierade Riksrevisionen i princip samma fenomen som folkhumorn. I en granskning konstaterade man att administrationen på landets myndigheter sedan 2010 har växt i betydligt snabbare takt än kärnverksamheten. Det beror på att antalet chefer har blivit fler, men också på att myndigheter som främst ägnar sig åt att stötta andra myndigheter har expanderat.  

Ett exempel är Statens servicecenter som sköter lönehanteringen åt flera myndigheter. Men de resurser som därigenom har frigjorts på de anslutna myndigheterna har märkligt nog inte använts till att stärka kärnverksamheten. Tvärtom har de ökat antalet personer som arbetar med HR- och personalarbete i snabbare takt än övriga myndigheter.

Man kan invända att de yttre kraven på administrativ personal har ökat de senaste decennierna. Ett inte oansenligt antal statliga tjänstemän torde numera ägna sina arbetsliv åt GDPR-lagstiftningen. Fler chefer behöver inte heller per automatik vara dåligt. I stora delar av offentlig verksamhet finns tvärtom en skriande brist på närvarande arbetsledare. 

Men Riksrevisionen slutsatser visar ändå på giltigheten i den observation som historikern C Northcote Parkinson gjorde redan 1957: ”En arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den.”

Kunskapen om denna lag tyckts dessvärre vara låg. I somras, när ledarsidans vikarie Bawar Ismail kritiserade fenomenet att kommuner anställer allt fler kommunikatörer – enbart Malmö stad har 170 stycken – fick han mothugg av en trio kommunikationschefer.

Antalet tjänstemän höll han dock medvetet aningen för lågt.

De replikerade att informationsbehovet i princip är oändligt och att det är viktigt att det finns så många kommunikatörer att jobbet blir gjort. Den svällande byråkratin upphöjdes underförstått till ideal.

En person som ofta hänvisade till Parkinsons lag var Curt Nicolin – färgstark ordförande för Svenska Arbetsgivarföreningen, SAF, under 1970- och -80-talen. Nidbilden av honom var den av en känslokall Wallenberg-direktör som mer än gärna sa upp arbetare för att höja vinsten.

Men i striden med tjänstemännen stod han definitivt på ”Leffes” sida, visar Anders Johnson i en nyutkommen biografi. Ett av Curt Nicolins standardknep vid rationaliseringar var att anställa fler arbetare än vad som teoretiskt behövdes – i och med det undveks flaskhalsar i produktionen. Antalet tjänstemän höll han dock medvetet aningen för lågt för att begränsa deras tendens att ständigt uppfinna nya arbetsuppgifter.

Eftersom tjänstemän använder en stor del av sin tid till att utbyta information med andra riskerar avkastningen att sjunka för varje ny tjänsteman som anställs, var en av hans käpphästar.

I en tid när staber och HR-organisationer bara tycks fortsätta växa borde biografin om Curt Nicolin vara obligatorisk läsning för svenska chefer.

Striden mot den svällande byråkratin måste vara evig