Patrik Kronqvist

Storhetsvansinnet i MP bör stollemärkas

Som första land i världen ska Sverige rättvisemärkas, deklarerade konsumentminister Per Bolund, MP, högtidligt häromveckan.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Konsumentministrar brukar se som sin uppgift att förhindra att medborgarna luras och utnyttjas. Men Bolund tar alltså uppdraget på betydligt större allvar. Han vill peka ut vilka produkter konsumenterna faktiskt bör köpa.

Den fosterländska märkningen kan innebära att eleverna ska undervisas om rättvisemärkta produkters förträfflighet i skolan, att staten ska se till att kännedomen om märkningen ökar och att myndigheter ska tvingas handla rättvisemärkt.

Några exakta kriterier för hur stater ska bli rättvisemärkta finns visserligen ännu inte. Men Bolund hoppas ändå att detta något ska ske inom mandatperioden. Med vilja utav stål, går konsumentministern framåt utan mål.


Utspelet framstår som symptomatiskt för den rödgröna regeringen. Den älskar ju att snickra på den svenska självgodheten. Ta bara statsministern själv som under rubriken "New Global Deal" vill samla världsledare för att berätta om hur bra Sverige är.

Att som första land i världen låta Sverige bli Fairtrade-certifierat framstår i ljuset av det som ett naturligt steg för MP. Ett stråk av grönt i den svenska exceptionalismen. För stämningen i regeringen skadar det ju inte heller att LO är delägare i svenska Fairtrade.

I höst ska Bolund på löfvenskt vis bjuda in representanter för näringsliv och civilsamhälle för att inleda arbetet. Vågar man hoppas på en nationell rättvisesamordnare? Eller kanske en rättvisekatapult?


Utspelet skulle kunna avfärdas som ett billigt sätt att blidka gräsrötterna, som med MP i regeringen tvingats svälja såväl kolbitar som vapenhandel. Ett stycke tom symbolpolitik där de gröna äntligen får visa att man är för allt som är bra, och mot allt som är dåligt.

Men märkningen kan ge allvarliga följder. Syftet - att förbättra arbets- och levnadsvillkor för jordbrukare och lantarbetare - är visserligen vällovligt. Namnet till trots kan effekterna dock bli orättvisa.

De minimipriser som organisationen erbjuder innebär att jordbrukare får mindre anledning att byta gröda eller yrke när världsmarknadspriset sjunker. Därmed bidrar Fair Trade till att bibehålla överproduktionen av kaffe.


Dessutom kan reglerna leda till att ineffektiv produktion gynnas. Merparten av de rättvisemärkta kaffeplantagerna i Costa Rica ligger exempelvis i regioner som inte är optimala för kaffeproduktion.  Det är lite som att betala extra för norrländskt vete och tro att det ska leda till välstånd och lycka för svenska bönder.

Det som verkligen skulle kunna lyfta standarden för jordbrukare är i stället en utveckling mot färre, större och mer produktiva gårdar. Men Fairtrades regler tvingar bönderna att fortsätta verka i småskaliga kooperativ.

Kanske beror Miljöpartiets entusiasm för Rättvisemärkt ytterst på att organisationens regler förbjuder genmodifierade grödor. Det är väl känt att frågan splittrar regeringen. Men om Sverige rättvisemärks skulle MP bakvägen kunna tvinga svenska myndigheter att köpa GMO-fria produkter.

Nej, rättvisemärkningen kommer inte att rädda världen. Däremot är det en dyr nischprodukt för den som vill döva sitt dåliga samvete. Lite som Miljöpartiet självt alltså.