Patrik Kronqvist
Staten och oligarken sitter i samma båt. Så kan man sammanfatta SVT:s avslöjande på dymmelonsdagen.
Regeringen bedrev en omfattande kampanj under 2018 och 2019 för att få USA att mildra sanktionerna mot oligarken Oleg Deripaska. Både näringsminister Mikael Damberg och utrikesminister Ann Linde var djupt involverade.
Anledningen var att sanktionerna – som infördes efter den ryska inblandningen i det amerikanska presidentvalet 2016 – hotade oligarkens aluminiumfabrik Kubal i Sundsvall.
Vid ett tillfälle var Kubal bara ett halvt dygn i från att förlora elen, vilket skulle ha lett till stora skador på smältugnarna. Men till slut fick fabriken ett undantag från sanktionerna – efter att Deripaska gått med på att minska sitt ägande.
Då gladde sig regeringsföreträdare öppet i medierna. Men efter Rysslands invasion av Ukraina ter det sig inte längre lika smakfullt att ta strid för en oligark som står Vladimir Putin nära.
I USA har lobbyisterna brutit sina kontrakt med Oleg Deripaskas bolag. Och även svenska statsråd försöker distansera sig från sin lyckosamma kampanj. Ann Linde ville inte svara på SVT:s frågor utan hänvisar till sin efterträdare som handelsminister, Anna Hallberg. Inställningen till Ryssland var annorlunda då, säger Hallberg kort.
Politik handlar om att väga olika intressen mot varandra. Och för en svensk regering ska svenska intressen väga extra tungt. Det är därför lätt att förstå varför regeringen så ivrigt försökte påverka amerikanerna. Det var inte bara 450 arbetstillfällen som stod på spel i S-styrda Sundsvall. Som landets enda producent av primäraluminium har Kubal också stor betydelse för andra svenska industrier.
Låt oss inte vara lika blågult självgoda nästa gång.
Men SVT:s avslöjande ger oss ändå anledning att korrigera vår självbild. När svenska medier rapporterar om svårigheten med att införa sanktioner mot Ryssland är bovarna i regel utländska. Det brukar heta att det är de auktoritära ungrarna eller de gasberoende tyskarna som vägrar att straffa Putin.
Men även svenska ministrar motarbetar alltså sanktioner av ekonomiska skäl. Och intressant nog är svenska medier då väldigt mycket mer förstående.
När man går igenom gamla pressklipp om Kubal är det slående hur entonig rapporteringen var. Inslagen handlade i princip bara om svårigheterna för Sundsvallsfabriken och dess anställda. Ministrarna fick inga frågor om det fanns några nackdelar med att försöka mildra USA:s sanktioner. Fanns det inte skäl även för Sverige att markera mot Rysslands aggressiva beteende?
När Kubal till slut fick ett undantag jublade medierna i princip på nyhetsplats. ”Borttagna sanktioner mot Rusal viktigt för hela Sverige” var en typisk rubrik från Sveriges Radio.
Efter att ryska styrkor begått fasansfulla krigsbrott i Ukraina undrar många yrvaket varför omvärlden inte har stopp för Putin tidigare. Han invaderade ju Georgien redan 2008 och Krim 2014. Den svenska kampanjen för oligark Deripaska är en god illustration av problemet.
Låt oss åtminstone inte vara lika blågult självgoda nästa gång.
Tillägg: Ann Linde har efter att krönikan skrevs svarat på SVT:s frågor.