Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Vansinnig lag sätter stopp för nya bostäder

Vi måste sluta se skyddad natur som något absolut gott. I Stockholm orsakar den både miljöproblem och bostadsbrist.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Bristen på studentbostäder i Stockholm är skriande. Ändå har planer på nya lägenheter invid universitet skalats ner kraftigt. Anledningen? Husen riskerade att synas från Hagaparken.

Nej, historien är dessvärre inte ett skämt. Moderaten Per Hagwall - tidigare ledamot av Stockholms stadsbyggnadsnämnd - beskrev nyligen farsen i Svenska Dagbladet.

Boven i dramat är den 20 år gamla lagen om Nationalstadsparken. Tajmingen var urusel när regeringen Bildt drev igenom den 1994. Invånarantalet i Stockholms stad hade sjunkit i flera decennier och det var lätt för dåtidens makthavare att agera alla goda gåvors givare

Med beslutet lade man en död hand över ett 27 kvadratkilometer stort område i ett stråk från Fjäderholmarna till Ulriksdals slott (som en jämförelse är Central Park i New York omkring tre kvadratkilometer stor).

Men snart vände flyttströmmarna. I dag lider hela länet av kraftig växtvärk, men central mark i Stockholm och Solna som skulle passa utmärkt för tät stad ligger i träda. I stället breder glesare bebyggelse ut sig längre bort från staden. Många av dess invånare bilpendlar rentav genom Nationalstadsparken på väg till jobbet.

 

De som förespråkar fler centrala naturskyddsområden hävdar ofta att de tänker på barnen. Det är lite ironiskt med tanke på att resultatet blir fler bilresor och ökade utsläpp. Men vad de indirekt också säger är att de inte litar på att deras barn ska bli kloka som vuxna.

Ett alternativ för dagens politiker vore ju att låta bli att bygga i naturområden, men att lämna dörren öppen för framtida generationer att avgöra hur de bäst använder marken. Den omtanken om barnen visar dock sällan naturreservatsivrarna. "Ni äger inte jorden, ni får bara låna den av oss föräldrar", tycks vara budskapet till kommande släkten.

Nationalstadsparken är närmast ett perfekt exempel på vilka problem ett sådant synsätt kan skapa. I finanskrisens tidiga 90-tal förutsåg förmodligen få vilken kraftig tillväxt som väntade i Stockholm. Till och med Boverket applåderade planerna och uppmanade politikerna att skydda ännu fler storstadsområden.

I dag - i en tid med galopperande bostadsbrist - sitter vi så med en lagstiftning som värnar mer om siktlinjer i parker än om människors behov av bostäder.

Visst kan en del områden behöva särskilt skydd. Men eftersom naturreservat och nationalparker kastar skuggor långt in i framtiden måste sådana verktyg användas ytterst varsamt.

Det är dock en dålig beskrivning av lagen om Nationalstadsparken. Den stoppar inte bara nybyggnation på platser som varken är speciellt besökta eller speciellt skyddsvärda. Som exemplet med studentbostäderna visar hindrar den till och med att det byggs utanför parken.

 

De skyddsvärda platser som trots allt finns inom området hade säkert klarat sig ändå. För säg den politiker som vågat riva Ulriksdals slott eller låtit bygga köpcentrum i Hagaparken.

Tidigare kunde politikerna väga naturvärden mot behovet av att staden kunde utvecklas. I och med lagen är det längre inte möjligt i norra Stockholm. "Den har satt politikens viktigaste funktion ur spel: att göra en avvägning mellan motstridiga intressen", skriver Per Hagwall.

I år - tjugo år efter skapandet av parken - pågår ett devot firande av den "världsunika" Nationalstadsparken. Med tanke på hur den förvärrat både miljöproblemen och bostadsbristen i Stockholm får man hoppas att gästerna skålar i gravöl.

Lagen borde rivas upp.

 

Läs också:

Miljöpartiets gröna stad hotar klimatet

Trädkramare förstör miljön

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!