Patrik Kronqvist
Mitt i industrisemestern släpptes den första delredovisningen av Sverigedemokraternas vitbok. Idéhistorikern Tony Gustafsson bekräftar i stort den bild av partiets bakgrund som forskare och journalister tidigare gett.
Minst var tredje av Sverigedemokraternas grundare kan kopplas till nazism eller fascism. Starkast är personkopplingarna till den rasistiska och högerextrema kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt.
– Ett antal personer kommer från en ideologisk bakgrund som är obehaglig. Som man nästan får lite ont i magen av att läsa om, säger partiideologen Mattias Karlsson till Svenska Dagbladet.
Det kan man förstå. SD-ledningens återkommande försvar – att problemen blott handlade om ”enskilda individer” – skjuts effektivt i sank av vitboken.
Men Karlssons magknip är snabbt övergående. Enligt honom hade den tydliga dominansen av fascister och nazister bland grundarna nämligen ingen som helst påverkan på partiets åsikter. SD har aldrig haft en fascistisk, nazistisk eller rasistisk ideologi, slår han fast.
Det är som en dålig vits. 18 nassar gick in i en bar och grundade – Folkpartiet?
Det blir intressant att läsa nästa del av vitboken – som ska handla just om SD:s tidiga ideologiska hemvist.
Syftet med vitböcker är i regel att gå till botten med historiska oförrätter och försyndelser. Vänsterpartiet har tidigare skrivit om sina kontakter med kommunistiska regimer, Svenska kyrkan om sin roll i förtrycket av samerna.
Om det görs på ett trovärdigt sätt kan organisationer bygga förtroende inför framtiden. Men det är inte bara själva innehållet som spelar roll – minst lika viktigt är hur ledande företrädare förhåller sig till den information som framkommer.
SD-ledningens reaktioner på vitboken är ett större problem än vad som faktiskt står i den.