Patrik Kronqvist
Beslutet att inte låta de kinesiska telekombolagen Huawei och ZTE leverera komponenter till de svenska 5G-näten har ökat pressen mot Sverige. Kina kommer att svara med ”nödvändiga åtgärder” för att skydda sina företag, förklarade en talesperson för landets handelsdepartement hotfullt på torsdagen.
Men alla påverkansförsök görs inte öppet på presskonferenser.
Föreningen Gröna Städer grundades 2017 i syfte att stimulera samarbete mellan företag och organisationer som verkar inom hållbar stadsbyggnad. Organisationen har tunga politiska försänkningar. Vid lanseringen klippte statsrådet Ardalan Shekarabi, S, invigningsbandet och förre talmannen Per Westerberg, M, agerar numera rådgivare.
I sitt informationsmaterial betonar Gröna Städer särskilt att man är en ideell förening. Men i själva verket handlar det om en ren lobbyistprodukt. Grundaren och styrelseledamoten Sebastian Navab har tidigare jobbat åt statsminister Göran Persson, men driver i dag public affairs-byrån The Labyrinth. På samma byrå jobbar också Gröna Städers ordförande Alf Karlsson – tidigare statssekreterare åt MP-ministern Peter Eriksson – liksom föreningens generalsekreterare Martin Fröberg.
Företag och organisationer som vill bli medlemmar får betala avgifter på uppemot 50 000 kronor per år. Det har bland annat Sveriges Allmännytta, Sundbybergs kommun och de kommunala bolagen Håbohus och Landvetter Södra gjort.
Gröna Städer lobbar åt Kina
Länge ägnade sig Gröna Städer just åt frågor om hållbar utveckling. Man delade ut pris till samhällsbyggare, startade en hållbarhetskommission och lyfte fram sjöfartens klimatfördelar.
Men den 11 december skickade Gröna Städer plötsligt ut ett pressmeddelande med en oväntad rubrik: ”Vad händer med Sveriges 5G?”. Med en högst krystad koppling till hållbarhetsfrågorna meddelade föreningen att man tänker undersöka hur nya säkerhetskrav påverkar utbyggnaden av 5G-nätet.
Sagt och gjort. Blott fem dagar senare publicerades en 38-sidig rapport där Gröna Städer slog fast att förbudet mot kinesiska leverantörer kommer att fördröja 5G-utbyggnaden och öka kostnaderna med drygt 15 miljarder kronor.
I skarpast möjliga ordalag varnar rapporten för att företag kan flytta forskning och utveckling utomlands och att Sveriges konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning kan påverkas negativt. Ekonomiekot var ett av medierna som plockade upp rapporten.
Vad som inte framgick var att en av källorna – en rapport från rådgivningsbyrån Oxford Economics – finansierats av just Huawei. Det avslöjades i stället av SvD:s ekonomireporter Birgitta Forsberg i ett djuplodande reportage om Huaweis PR-offensiv. ”En allvarlig miss”, förklarade Alf Karlsson då.
Vem som har finansierat Gröna städers rapport är inte känt. Men det är svårt att tro att föreningens häftigt uppblossande intresse för 5G-frågor har strikt ideella orsaker.
Så här naiva har vi inte råd att vara inför Kinas påverkansförsök.
Egentligen är det inte förvånande att svenska byråer slåss om kinesiska påverkanspengar. Sverige är – till skillnad från Kina – en demokrati där alla har rätt att göra sin röst hörd.
Men det är illa att kommuner och allmännyttiga bostadsbolag ger trovärdighet och finansiering åt en lobbyistförening som springer Huaweis ärenden. På vilket sätt ligger det i skattebetalarnas och hyresgästernas intressen?
Ännu mer betänkligt är de täta kopplingarna till politiken. Den förre statssekreteraren Alf Karlssons sidbyte till påverkansbranschen tycks inte ha påverkat regeringens förtroende för honom det minsta. Så sent som i oktober överlämnade Karlsson en statlig utredning om stödet för innovationer vid universiteten till forskningsminister Matilda Ernkrans, S.
En privat lobbyist kan alltså ena dagen författa en utredning åt den svenska regeringen, för att nästa dag ta fram en rapport och skriva en debattartikel som ger ammunition åt den kinesiska kommunistregimen i ett uppblossande handelskrig med Sverige.
Så här naiva har vi inte råd att vara inför Kinas påverkansförsök.