Patrik Kronqvist
Villaområdet nedanför Nacka gymnasium strax öster om Stockholm är en ren idyll.
Storslagna sekelskifteshus med glasverandor och snickarglädje varvas med egnahemsvillor och putsade funkishus. I de stora trädgårdarna står studsmattor och fotbollsmål utspridda bland knotiga äppleträd. Framför ett hus har magnolian precis slagit ut.
Men snart kan alla villorna längs gatan vara rivna. Här ska byggas flerfamiljshus.
Detta skulle kunna vara ännu en snyftartikel om uppgivna villaägare som protesterar mot att staden växer och grannarna blir fler. Men i denna villaförening skrattar i stället medlemmarna hela vägen till banken.
Här har trettio fastighetsägare gått ihop för att gemensamt sälja sina tomter till ett fastighetsbolag. Ingen av parterna vill avslöja köpeskillingen, men enligt uppgift till ledarsidan kan priset vara fyra, fem gånger högre än marknadspriset för villorna, som i dag värderas kring tio miljoner kronor styck. Sammantaget handlar det alltså om summor som får Postkodlotteriets grannyra att framstå som ett mindre scoutlotteri.
Tunnelbanan ökar värdet
En viktig förklaring till värdeökningen är att tunnelbanans blå linje ska förlängas till Nacka. År 2026 väntas de första resenärerna kunna kliva på tåget vid den nya stationen Järla, strax söder om det område som nu sålts. Resan in till Kungsträdgården i centrala Stockholm ska bara ta nio minuter.
Helt avgörande är dock att detaljplanen är på väg att ändras (vilket är ett villkor för att köpet ska gå igenom). Där det i dag står 30 villor räknar fastighetsbolaget med att kunna bygga uppemot 700 nya bostäder. Då har man råd att ge villaägarna duktigt betalt.
Affären i Nacka visar vilka enorma värden som finns dolda i marken kring våra storstäder. Och den visar också att det finns stora möjligheter att förtäta staden om politikerna bara vill och vågar.
Runt Sveriges stora städer finns i dag breda band av gles villabebyggelse. Tomterna där är ofta av samma storlek som i innerstaden. Men i stället för uppemot sextio personer per fastighet, som i stenstaden, bor där sällan fler än fem. I Stockholm har områden som Stureby, Enskede, Tallkrogen och Mälarhöjden dessutom redan egna tunnelbanestationer.
I äldre tider ersattes småhusen med tätare bebyggelse i takt med att det blev lönsamt, de låga träkåkarna på Södermalm fick ge plats åt högre stenhus. Men i dag växer staden i stället till stor del på bredden. Denna olycklig sprawl är inte någon oundviklig följd av bilismen. En viktigare orsak är att många detaljplaner sätter stopp för en mer organisk tillväxt. Få kommuner är tyvärr lika framsynta som Nacka.
Märklig debatt om markbrist
Därför är det så märkligt att följa debatten om den påstådda bristen på byggbar mark i storstäderna. Bostadsminister Peter Eriksson har rentav startat ett vansinnesprojekt där en utredare ska titta på möjligheterna att bygga nya satellitstäder längs järnvägar många mil från Stockholm city.
En betydligt enklare lösning vore att ändra detaljplanerna och tillåta större och högre bebyggelse i villamattorna. Att det skulle göra fler husägare närmast ekonomiskt oberoende sticker säkert i ögonen på en del. Men egentligen är hela samhället vinnare.
Kommunerna slipper att bygga dyr infrastruktur, miljön blir bättre när folk inte behöver pendla lika långt och framför allt kan fler bo där jobben finns.
Men grannarna då? Kommer inte de att klaga? Jo, säkert. Men protesterna svalnar nog när de inser att de också kan bli mångmiljonärer.
Läs också:
Politikerna är på väg att göra om felen från miljonprogrammet
Sluta dröm om ett nytt miljonprogram
Regeringens bostadsstöd är lika träffsäkert som ett avsågat hagelgevär