Patrik Kronqvist
Fredrik Reinfeldt har sedan han lämnade politiken 2015 satt en ära i att hålla sig undan den inrikespolitiska debatten.
– Jag vill inte bli en gubbe uppe på hyllan som gnäller och tycker att det var bättre förr. Jag tyckte att gubbhyllan redan var proppfull, förklarar den tidigare statsministern i en färsk DN-intervju.
Därefter kastar han sig genast in i en av de allra mest brännande inrikespolitiska frågorna – migrationen.
Fredrik Reinfeldt varnar för att stänga gränserna och att ropa efter hårdare tag mot invandring. Med tanke på det låga barnafödandet och den åldrande befolkningen behöver Sverige ett inflöde av människor, menar han.
– Jag tycker inte att Sverige ska köpa bilden av att vi är det misslyckade exemplet, hävdar Reinfeldt, som numera är ordförande för Visita – besöksnäringens branschorganisation som är medlem i Svenskt Näringsliv.
Det är välkommet att Fredrik Reinfeldt är tillbaka i debatten. Eftersom de aktiva politikerna tenderar att bli allt yngre får det gärna bli ännu trängre på gubbhyllan.
Reinfeldt lyfter en rad viktiga frågor: hur invandrare kan få jobb, tilliten mellan människor, befolkningsutvecklingen. Det hade verkligen kunnat bli startpunkten för viktiga diskussioner.
Fredrik Reinfeldt stoltserar exempelvis med att det är privata aktörer och inte statliga myndigheter som ger invandrare arbete. Men hur ser han då på att ynka fem procent av de asylsökande som har fått tillfälligt uppehållstillstånd sedan 2016 har kunnat omvandla det till ett permanent uppehållstillstånd genom att få ett riktigt jobb som inte subventioneras av staten?
Organiserad brottslighet är tydligen inte det minsta intressant för den högsta representanten för Sveriges krögare.
Reinfeldt målar också ut Sveriges invandringspolitik som lyckad på grundval av att nordiska länder brukar toppa olika internationella rankningslistor. Men Finland, Norge och Danmark har ju haft en betydligt lägre invandring än Sverige – då borde det väl vara något annat än migrationspolitik som är framgångsfaktorn?
Den gamle M-ledaren påstår dessutom att invandring behövs om Sverige inte ska bli ett enda stort äldreboende, likt Japan. Men vad tänker han då om de forskare som visar att migration på sikt inte kan lösa problemen med en åldrande befolkning?
De intressanta diskussionerna uteblir emellertid, Fredrik Reinfeldt väjer för alla krav på konkretion.
När han ger sig in i debatten gör han det nämligen med brasklappen att han bara kan ha uppfattningar om sådant som är ”samhällspåverkande” för de uppdrag han innehar.
Det är en bekväm inställning, som av en händelse är det just de svåra frågorna som Reinfeldt anser sig förhindrad att besvara.
Gängkriminalitet, hög arbetslöshet och segregation? Det är en ”partipolitisk diskussion” som Reinfeldt inte vill delta i.
De många dödsskjutningarna? ”Återigen, det är med stolthet jag konstaterar att Visitas medlemmar anställer tusentals människor ur de här utsatta områdena.”
Reinfeldt pratar alltså gärna om värdet av hög invandring, men vill inte befatta sig med de problem som följer av den misslyckade integrationen. Organiserad brottslighet är tydligen inte det minsta intressant för den högsta representanten för Sveriges krögare.
Som statsminister var Fredrik Reinfeldt tydlig med att han betraktade Svenskt Näringsliv som ett särintresse. Medierna borde inspireras av den hållningen och inte låta särintresset Visitas ordförande slippa undan de svåra målkonflikterna.
Fredrik Reinfeldt borde sjunga ut på riktigt.
Förtydligande: Formuleringen om jobbstatistiken har förtydligats – det handlar om asylsökande och inte migranter i stort.