Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Rädda mackarna i svensk glesbygd

I juli 2022 träder nya regler för bensinstationer. De hotar 500 mackar i glesbygd, enligt branschen. Här en nedlagd bensinstation utanför Sala.
Foto: FOTOGRAFERNA HOLMBERG / TT NYHETSBYRÅN

Nya miljöregler hotar bensinstationer.
Att stötta mackar i glesbygd vore ett billigt sätt att hålla liv i hela Sverige.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vilken grupp är egentligen mest omhuldad av svenska politiker? Om man bara lyssnar på retoriken är svaret – bilister i glesbygd.

I debatten om bilismen utgår snart sagt varje inlägg från glesbygdsbon som har tio mil enkel väg till jobbet – inte om genomsnittsbilisten som främst tar bilen till Ica Maxi någon halvmil bort.

När de politiska förslagen läggs är dock den förmenta omtanken om glesbygdsborna som bortblåst. Då ska alla bilister stöttas, till exempel genom sänkt bensinskatt.

Men nu finns chansen för politikerna att faktiskt göra något specifikt för glesbygden. 

I juli 2022 träder nya regler för bensinstationer i kraft, rapporterar DN. Alla rörledningar under jord behöver säkras mot rost och fukt. Syftet är att förhindra spill och miljöskador, vilket är rimligt.

Investeringskostnaden på uppemot en miljon kronor per station är inget större problem för de större kedjorna. För fristående mackar ute på landet kan det däremot innebära dödsstöten. Närmare 500 glesbygdsstationer riskerar att läggas ned, hävdar intresseorganisationen Svensk Bensinhandel. 

Politiker brukar ofta ges skulden för att mackar bommar igen. Ett återkommande exempel är pumplagen som Miljöpartiet drev igenom 2005 och som tvingade ägarna att erbjuda minst ett förnyelsebart drivmedel. I regel blev det etanol, eftersom sådana pumpar var billigast. Elladdare fick märkligt nog inte användas för att uppfylla kravet.

Nollåttorna borde låta sina bilar stå i solidaritet.

Med facit hand var lagen ett misslyckande. Efter en kort blomstring rasade försäljningen av etanol. Till och med politikerna har gått vidare – numera sänker man koldioxidutsläppen genom att blanda ut biodrivmedel i vanlig bensin och diesel i stället.

Men även om lagen medförde stora kostnader för enskilda stationer ledde den bara i enstaka fall till nedläggningar, visar utvärderingar.

Den stora mackdöden är främst ett led i en naturlig strukturomvandling. Moderna bilar drar mindre bensin och har mer plats för soppa, vilket gör att de behöver tankas mer sällan. 

Det är en utveckling som bara kommer att accelerera. Om ett par decennier är bensinstationens era över för gott. Då kommer bilister i huvudsak att ladda sina elbilar vid hemmet. Och glesbygdsbor – med sina långa avstånd och ofta låga elpriser – har allra mest att vinna på den utvecklingen.

Men under övergångsperioden finns det anledning för politiken att hålla liv i de glesbygdsmackar som finns kvar. Tillgång till drivmedel är viktigt både för näringsliv och för turism. Inte sällan fungerar stationen dessutom som post-, system- och apoteksombud. Nedläggningen av den sista macken kan bli ett hårt slag för en hel bygd.

Det finns visserligen stödsystem redan i dag. Men Svensk Bensinhandel varnar för att pengarna betalas ut först efter att rören har bytts och att många banker är ovilliga att ge överbryggningslån. Om inget görs riskerar många glesbygdsmackar att läggas ned i förtid i onödan. 

Visst är det viktigt att snabbt minska koldioxidutsläppen från biltrafiken. Men de stora minskningarna måste ske på platser där det finns alternativ till bilen.

Nollåttorna borde låta bilarna stå i solidaritet.