Patrik Kronqvist
Torsdagen den 9 juni 2022 hade sommaren äntligen kommit till Stockholm. På uteserveringarna på Södermalm njöt människor av värmen och solen.
46-åriga Betsy Carling var på väg till ett läkarbesök på Rosenlunds sjukhus. Som vanligt cyklade hon. Hon brukade avfärda sin partners oro över att det skulle vara farligt. Hon var ju en van cyklist och hade rentav jobbat som cykelbud.
På de övervakningsfilmer som polisen senare skulle samla in kan man skymta hennes blåa gamla budcykel när hon strax före klockan två trampade söderut på Rosenlundsgatan.
På filmerna syns också en vit lastbil som kör i samma riktning. En 48-årig chaufför var på väg att göra sitt sjuttonde stopp för dagen: En pall med papper ska levereras till en städfirma.
När han svängde höger in över trottoaren vid Rosenlundsgatan 54, i höjd med Magnus Ladulåsgatan, såg han inte att Betsy Carling befann sig på insidan. Han märkte inte att han prejade henne, att hon hamnade under lastbilen och att människor runtomkring började skrika och vifta i panik. I stället fortsatte han att köra.
När föraren i den efterföljande lastbilen insåg vad som var på väg att hända blundade han.
■ ■ ■
Betsy Carling lyste upp de rum hon befann sig. Hon fick andra människor att växa och känna sig duktiga.
Maria Ahlsdotter ler när hon beskriver sin partner.
Betsy var mamma till två egna barn och tre bonusbarn. En sån där vuxen som barn tycker är spännande och rolig, en som dyker baklänges från bryggan och ordnar sommarkollo för hela storfamiljen.
Hon var en multitalang. Hon hade varit golfproffs, hade en fin sångröst och hade arbetat som allt från korvförsäljare och personlig tränare, till IT-konsult och projektledare.
Betsy Carling var en person som berörde många människor.
■ ■ ■
Den 3 maj har flera av hennes vänner tagit sig till Stockholms tingsrätt för att följa förhandlingen i målet mot lastbilschauffören. Det är i princip fullsatt på åhörarplatserna i sal 5.
Chauffören erkänner inte vållande till annans död. Han anser inte att han har varit oaktsam. Han såg aldrig någon cyklist. När målsägarbiträdet pressar honom blir han irriterad.
Men vittnet i den efterföljande lastbilen tycker att det är märkligt att chauffören inte reagerade den första gången han körde på Betsy. Om han hade bromsat redan då hade olyckan kanske inte behövt leda till mer än blåmärken och skrubbsår.
Den tekniska undersökningen visar också att de speglar som ska visa området närmast fordonet var felinställda. Dessutom var en blinker på högersidan, som hade kunnat signalera för Betsy Carling att lastbilen var på väg att svänga, ur funktion.
Frågan som ska besvaras under rättegången är om lastbilschauffören har ett personligt ansvar för Betsy Carlings död. Men andra angelägna frågor blir hängande i luften.
Vilket ansvar har åkeriet för att en av deras lastbilar har rullat 400 mil med en trasig blinker? Är dagens straff verkligen rimliga? Och har samhället gjort tillräckligt för att förhindra dessa olyckor?
■■■
Lastbilar som svänger höger är en känd dödsfälla. Enbart i Stockholm brukar mellan en och tre cyklister per år dö i sådana olyckor.
Den främsta anledningen är lastbilarnas design. Hytten är inte utformad för att ge så god sikt som möjligt utan för att maximera lastkapaciteten.
Den är i regel högt placerad och har små fönster, vilket ger stora döda vinklar. På vissa modeller kan tolv cyklister rymmas i det område som chauffören inte kan se. Det finns exempel på olyckor i Stockholm där lastbilschauffören har kört flera hundra meter efter en påkörning utan att ens märka att något har hänt.
Betsy Carling kommer inte att bli det sista offret
Det finns lösningar på problemet. Om hytten placeras lägre och förses med glasdörrar och olika varningssystem går de flesta olyckor att undvika. Men politikerna har dröjt med att införa krav på sådan utformning.
Första gången jag skrev om dessa dödsolyckor, 2014, hade EU-kommissionen just föreslagit att fordonstillverkare skulle tillåtas att göra något längre lastbilar – om utrymmet användes för att förbättra sikten.
Förslaget beräknades kunna rädda livet på över 300 människor varje år. Men Sverige var ett av de länder som såg till att införandet sköts upp. Enligt Financial Times källor berodde det på en vilja att skydda Volvo Lastvagnar
Nu är tuffare regler klubbade. Om ett år måste alla nya lastbilar som säljs inom EU vara utrustade med flera säkerhetssystem, bland annat kollisionsvarnare för fotgängare och cyklister i döda vinkeln.
Men det kommer att dröja ytterligare sex år innan alla nya lastbilar omfattas av kraven på bättre sikt från hytten. Och äldre, farligare lastbilar kommer att fortsätta rulla på gatorna.
■ ■ ■
I debatten heter det ibland att straffen har blivit för hårda i Sverige. Det var svårt att instämma i det påståendet när domen mot lastbilschauffören föll i veckan.
Tingsrätten dömer mannen för vållande till annans död. Man anser att det var hans ansvar att ställa in speglarna och se till att blinkersen fungerade. Rätten menar också att han inte säkerställt att han verkligen kunde svänga utan risk för andra trafikanter.
Straffet blir villkorlig dom och 80 dagsböter. Eftersom mannen uppger att han blivit arbetslös under våren är dagsboten den lägsta möjliga – 50 kronor. Totalt ska han betala 4 000 kronor i böter. Det verkar vara i linje med rättspraxis.
Men det är ett groteskt lågt straff för att ha orsakat en annan människas död.
Vad kostar ett liv? undrar Maria Ahlsdotter på Facebook. Det är lätt att förstå hennes ilska.
Rättsväsendet har lagt ner hundratals, kanske tusentals, timmar på detta fall genom att intervjua vittnen, undersöka lastbilen, sammanställa en förundersökning och sedan väcka åtal.
Sedan döms mannen att betala samma belopp som om han hade kört 146 kilometer i timmen på en motorväg.
Vid en sådan fortkörning hade han dock blivit av med körkortet. Men medan Betsy Carlings familj det senaste året har fått kämpa med förlusten av en dotter, en mamma, en livskamrat, har chauffören kunnat fortsätta köra lastbil. Att han nu är dömd innebär inte heller att han med automatik kommer att förlora sitt körkort.
Ännu tyngre för Maria Ahlsdotter är att olyckan och domen inte kommer att leda till några förbättringar.
Den är inte avskräckande för åkerierna. Den kommer inte att leda till några skärpta regler för lastbilar. Och Rosenlundsgatan är fortfarande en trång gata där cyklister måste samsas med parkerade bilar, tunga lastbilar och långa SL-bussar.
Det är förstås en utopi att noll människor ska dödas i trafiken. Det är svårt att eliminera alla risker i miljöer med höga farter och tunga fordon, speciellt när den mänskliga faktorn är inblandad.
Men den här typen av olyckor har varit känd i decennier, det finns färdiga lösningar för att förhindra dem. Det är faktiskt obegripligt att inte mer görs för att stoppa dem.
Sverige måste inte vänta på att EU-reglerna skärps. Myndigheter borde ställa krav i sina upphandlingar på att leveranser sker med säkra fordon. Ansvarsfulla företag borde göra likadant, lastbilarna är ju ett hot även mot deras anställda.
Vi behöver inte heller tillåta att farliga lastbilar får rulla bland förskolebarn, åldringar och cyklister. London har redan portat dem för att rädda människoliv. Det borde svenska städer också göra.
För en sak står tyvärr redan klar, Betsy Carling kommer inte att bli det sista offret.
Patrik Kronqvist är tillförordnad politisk redaktör på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.