Patrik Kronqvist
Efter Kabuls fall i augusti 2021 kämpade svenska tjänstemän under några hektiska dygn mot klockan för att hinna flyga ut de afghaner som arbetat för Sverige.
Men när Försvarsmakten i all hast sammanställt en Excel-fil med omkring 300 namn på tolkar och deras anhöriga som behövde hjälp, uppstod ett problem. Man hade inget gemensamt krypterat nätverk med utrikesdepartementet, som ledde evakueringen. Och att mejla så känslig information var otänkbart.
Lösningen blev att filen brändes ner på en cd-skiva, varpå en man från Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten cyklade genom Stockholm med den till UD, skriver Robert Karjel i boken ”Ut ur Kabul”.
Men trots att UD-personal letade igenom hela Arvfurstens palats hittade man ingen dator som kunde läsa cd-skivan. Liv stod på spel – men filen kunde inte öppnas.
■ ■ ■
Svenska politiker älskar att skryta om Sverige som ett framgångsrikt IT-land. Det finns ett visst fog för den bilden. Svenskarna är ett uppkopplat folk och Stockholm producerar framgångsrika startupföretag på löpande band.
Riksdagens stolta målsättning är också att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.
Men när det gäller det område som politikerna själva styr över påminner Sverige mer om, för att låna Göran Perssons formulering, ett ”jävla u-land”.
Bakom många av problemen i det offentliga Sverige döljer sig bristfälliga IT-system.
Störningarna på järnvägen beror till stor del på att Trafikverket inte får ordning på sitt trafikplaneringssystem.
Polisen hämmas i bekämpningen av gängvåldet av allvarliga IT-problem på Nationellt forensiskt center.
Faktum är att när OECD rankar digitaliseringen av offentlig sektor i alla industrialiserade länder är Sverige sämst av alla.
Sämst!
■ ■ ■
IT-konsulten Christian Landgren, som länge debatterat frågan, menar att mycket av problemen bottnar i att svensk förvaltning har helt fel syn på digitaliseringen.
Man är van vid gammeldags industri-logik. Den fungerar utmärkt när man ska lösa väldefinierade problem – som att rulla ut fiberkabel. Då är det lätt att ställa specifika krav, lätt att upphandla och lätt att utvärdera.
Kanske är det därför som politikerna fortfarande älskar att prata så mycket om utbyggnad av bredband – trots att 97 procent av befolkningen nu har tillgång till det.
Men verklig digitalisering kräver ett helt annat arbetssätt. Det går inte att på förhand bestämma hur en viss programvara ska se ut. Utvecklingen går alldeles för fort, ingen vet i dag vilka behov användarna kommer att ha om fem-tio år.
Framgångsrika startupföretag arbetar därför med små team som tar fram lösningar, testar dem på användare och sedan skalar upp om det fungerar.
Men svensk förvaltning försöker använda den industriella logiken även på digitaliseringen. I jättelika upphandlingar slår myndigheter fast vilka funktioner IT-stödet ska ha i decennier framöver. Och i stället för små snabbrörliga grupper av programmerare och designer budgeterar man ofta för miljardbelopp redan från början.
I regel finns det bara några enstaka IT-jättar som kan uppfylla sådana krav. Det betyder att konkurrensen blir dålig och resultatet ofta ännu mycket sämre.
Journalsystemet Millennium är ett typiskt exempel. Som namnet antyder började det tas fram redan på 1990-talet. Regionerna Västra Götaland och Skåne kommer att satsa över tio miljarder kronor på att köpa, anpassa och införa programmet.
Men vårdpersonal som testat det klagar på att det är tidskrävande, svårt att förstå och att det saknas viktiga funktioner. Och införandet kantas av förseningar, fördyringar och larm om att programmet kanske aldrig kan leva upp till europeiska dataskyddslagar.
”Vad fan får vi för pengarna”, undrade den tidigare Scania-vd:n Leif Östling i Uppdrag granskning.
När det kommer till offentlig IT är svaret tyvärr ofta hiskeligt dyra och ibland närmast värdelösa system.
■ ■ ■
Det där med IT-stöd kan framstå som något byråkratiskt och oviktigt, som en digital variant av det gamla pappersförrådet. Men att lyckas med digitaliseringen är faktiskt en ödesfråga för Sverige.
När chefer på Karolinska i Stockholm listade de största tidstjuvarna inom vården handlade de flesta punkterna om bristande IT-system, påpekar Johan Magnusson, professor vid institutionen för tillämpad IT vid Göteborgs universitet.
– Det handlar om tusentals timmar där läkare klickar på datorer i stället för att vara med patienter. Vi skulle kunna rädda fler liv med bättre system, säger han.
Bättre IT-stöd blir ännu viktigare i takt med att arbetskraftsbristen ökar. Det kan frigöra händer från meningslösa grejer till mer värdefulla uppgifter, som att fritidspedagoger kan stötta ungdomar i stället för att administrera pappersblanketter inför skollov och utflyktsdagar.
Men för offentlig sektor handlar det också om att överhuvudtaget kunna locka och behålla personal. Gapet växer hela tiden till privata företag där IT-miljöerna löpande utvecklas. Hur länge orkar pressade socialsekreterarna jobba kvar i människoovänliga ärendehanteringssystem?
Välfärden skulle också kunna bli bättre genom nya verktyg som inte finns idag – som att lärare varnas automatiskt om elever uppfyller vissa kriterier som kan förebåda skolmisslyckanden.
Bättre IT handlar dessutom om att spara reda pengar. Myndigheten för digital förvaltning räknar med att Sverige skulle kunna spara 140 miljarder kronor om man använde den potential som finns för att använda artificiell intelligens i förvaltningen. Det är ungefär lika mycket som statens bidrag till kommunerna.
Estland, som länge lyfts fram som en av de bästa digitala förvaltningarna i världen, beräknar att deras mycket långt gångna digitalisering sparar två procent av BNP per år åt staten. Det motsvarar alltså hela försvarsnotan för ett ambitiöst Nato-land.
Men ofta hämmas sådana besparingsmöjligheter av att IT-utveckling måste konkurrera om resurser med den vanliga verksamheten.
– Om en kommun hade haft öppna, moderna system skulle man kanske kunnat klara sig med 20 personer på ekonomiavdelningen i stället för 150. Men man sitter fast med idiotiska system för att man bara fattar ekonomiska beslut för ett år i taget, säger Johan Magnusson
■ ■ ■
Det finns dock goda exempel även i Sverige.
Sundsvalls kommun har 20 egna programmerare som tar fram IT-stöd åt verksamheten. När socialsekreterarna nu behöver ny programvara utformar man den direkt efter deras behov och önskemål.
Allt man bygger läggs också ut som öppen källkod. Andra kommuner är varmt välkomna att använda de program som skattebetalarna i Sundsvall redan betalat för.
– Medborgarna borde kunna förvänta sig samma nivå av service som man får av sin bank eller sitt försäkringsbolag. Och det ska inte spela nån roll om du bor i lilla Norsjö eller i stora Stockholm. Det handlar om jämlikhet, säger Marcus Matteby, IT-direktör vid Sundsvalls kommun.
Trots de höga ambitionerna lägger Sundsvall inte mer pengar än andra kommuner på IT. Ofta kan de dåliga lösningarna vara dyrare än de bra.
■ ■ ■
Sverige står inför en rad mycket svårlösta problem, som gängvåldet, integrationen och klimatförändringarna. Men de usla IT-systemen är ett problem som vi faktiskt har makt att lösa. Enormt mycket skulle kunna hända på bara fyra-fem år om fler började arbeta enligt Sundsvalls principer.
Och Sverige behöver inte uppfinna hjulet. Vi är sämst klassen. Vi kan börja med att kolla vad duktiga länder som Estland, Danmark och Nederländerna gör rätt.
Regeringen får gärna ta ledningen, men kommuner, regioner och myndigheter ska inte vänta på att Stockholm agerar.
Några medskick:
Utgå från användarna – det är behovet hos personal och medborgare som ska styra hur programmen ser ut.
Använd öppen källkod – skattebetalarna ska inte behöva betala flera gånger om för samma lösningar.
Använd investeringsmedel för IT-satsningar – de ska inte konkurrera med den vanliga verksamheten.
Ta makten över datan från IT-bolagen – den kan användas för att göra verktygen bättre.
Var öppen med hur algoritmerna fungerar – det är en form av myndighetsutövning som medborgarna har rätt att känna till.
En annan värld är faktiskt möjlig.
Patrik Kronqvist är tillförordnad politisk redaktör på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.