Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Överskott av män kan skapa problem

Sverige har samma pojköverskott som Kina. Vad gör det med ett samhälle?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Efter de sexuella övergreppen i Köln, Kalmar och Stockholm har mycket av debatten handlat om de misstänktas etniska bakgrund. Men vinkeln möter också kritik. "Den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet", skrev exempelvis Hanna Fahl i DN.

En forskare som har fokuserat just på kön är statsvetarprofessorn Valerie Hudson. Efter masstrakasserierna i Köln skrev hon en artikel i Politico med rubriken "Europas mansproblem".

Hon fokuserar där på det faktum att en klar majoritet - 70 procent - av de asylsökande som sökte sig till Europa ifjol är män. Bland ensamkommande barn och ungdomar är andelen ännu högre. Till Sverige kom fram till november ifjol fler än 11 ensamkommande pojkar på varje flicka. Eftersom flyktingmottagandet är högt får det dramatiska effekter på könsbalansen.

Vid årets slut gick det 123 stycken 16- och 17-åriga pojkar på 100 flickor i Sverige, enligt Hudsons beräkningar. I de ålderskategorierna är könsobalansen därmed större än i ettbarnspolitikens Kina.

Hudson varnar att det är dåliga nyheter för Sverige. Mansöverskott i ett samhälle kan kopplas till högre brottslighet och mer våld. Unga heterosexuella mäns frustration ökar helt enkelt om de misslyckas med att bilda familj.

"Brott som våldtäkter och sexuella trakasserier blir vanligare i kraftigt mansdominerade samhällen och kvinnors möjlighet att röra sig fritt och utan rädsla beskärs", hävdar Hudson.

Forskningen bör tas med en nypa salt, slutsatser som dragits från studier av Kina och Indien är inte nödvändigtvis giltiga i Sverige. En studie visar också på positiva effekter, som att män tenderar att utföra mer hushållssysslor när konkurrensen om kvinnor ökar.

Samtidigt är det svårt att tro att det är helt oproblematiskt om närmare en femtedel av männen i vissa ålderskategorier saknar möjlighet att bilda familj. När liknande fenomen uppstått i svenska avfolkningsbygder, där kvinnor flyttar till staden i högre grad än män, har det åtminstone diskuterats med bekymrade miner.

Frågan är om man ska göra något åt saken - och i så fall vad. En tänkbar lösning är att fler kvinnor flyttar till Sverige genom anhöriginvandring. Men som Peter Santesson påpekat i Skånska Dagbladet gör regelskärpningar att den dörren nu stängs för många.

En annan möjlighet vore att öka antalet kvotflyktingar. Med högt asyltryck låter det sig dock knappast göras i en skala som kan påverka mansöverskottet mer än på marginalen.

En mer kontroversiell metod - som Kanada valt - är att helt enkelt prioritera kvinnor och familjer i flyktingmottagandet. Att asylrätten gäller oavsett kön är självklart en bra grundprincip. Samtidigt är de hinder som EU och Sverige har satt upp i syfte att hålla nere antalet asylsökande allt annat än könsblinda. Det är betydligt fler män som vågar sig på den farliga resan över Medelhavet och genom Balkan. Och är verkligen dagens ordning med krav på ID-handlingar ett mer rättvist urvalsinstrument än kön?

Hudson avslutar sin artikel med att peka på den svåra situationen för de kvinnor som lämnas kvar i flyktinglägren. "Kan Sverige verkligen kalla sin migrationspolitik feministisk?" undrar hon retoriskt.

Jag skulle svara nej på den frågan.

 

Läs också: Blunda inte för unken kvinnosyn

 

Följ Expressen ledare på Facebook för tips om fler texter