Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Notan för förbifarten tas av våra barnbarn

Striden om Förbifart Stockholm är över. Men bygget av motorvägstunneln kastar långa skuggor in i framtiden.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Ursprungligen framstod Miljöpartiets plan för att stoppa förbifarten som smart. Genom att låta Stockholms stad och landsting bestämma över intäkterna från trängselskatten försökte man avsluta bygget av motorvägstunneln bakvägen. Pengarna skulle i stället gå till kollektivtrafik

Men planen sprack egentligen redan på valnatten när det visade sig att alliansen blivit större än de rödgröna i landstinget. Därmed fanns inget regionalt motstånd att hänvisa till.

Beslutet att låta grävskoporna vila framstod som ansvarslöst när det blev uppenbart för alla utom miljöpartisterna att bygget ändå skulle dra i gång i maj.

Det i kombination med att byggstoppet inte användes till något konstruktivt - en ny utredning, ett alternativt förslag - gjorde att en spirande kritik i den allmänna debatten mot vägprojektet snabbt ersattes av ett kompakt försvar. Plötsligt ansågs det som högsta visdom att satsa 30-35 miljarder kronor på två mil motorväg.

Nyvalet blev spiken i kistan för byggstoppet. Det enda överraskande med Miljöpartiets besked på onsdagskvällen om att man accepterar att stoppet hävs är egentligen att det dröjde så länge som det gjorde.

Alliansen kommer förstås att försöka utnyttja de märkliga turerna maximalt i valrörelsen. Men att bygget nu drar i gång betyder att vi i stort kan säga bye bye till förbifarten som politisk fråga.

Själva motorvägstunneln kommer dock fortsatt att kasta långa skuggor in i framtiden.

Ett uppenbart problem är de skakiga kalkylerna. Inte bara mina barn utan även mina eventuella barnbarn kommer att behöva betala av på den lånefinansierade vägen.

Prognosen för när förbifarten ska vara färdigamorterad har redan förlängts med tio år till 2057. Om trafikutvecklingen fortsätter att missa målen lär den tiden förlängas ytterligare. Räntekostnaderna blir då en gökunge som tränger undan viktigare infrastrukturprojekt i Stockholm.

Ett annat orosmoln är utsläppen. Om Sverige ska klara klimatmålen behöver personbiltrafiken minska med 20 procent fram till 2030 - enbart ny teknik är alltså inte nog. Men Förbifart Stockholm spås i stället bidra till att trafiken ökar, något som också krävs för att Trafikverkets kalkyl ska gå ihop.

Själva tunneln dras också med problem. Ett av dem är den dåliga luften. Halterna av hälsofarliga partiklar väntas bli hundra gånger högre än på Hornsgatan och leda till 20-30 fler sjukdomsrelaterade dödsfall per år. Av arbetsmiljöskäl är det svårt att tro att SL kan låta en busschaufför köra mer än någon enstaka tur per dag genom tunneln.

Slutligen återstår många av de problem som förespråkarna påstår att förbifarten ska lösa. Trängseln i Stockholmstrafiken kommer exempelvis att vara värre än i dag när förbifarten öppnar. Och vägens dåliga kapacitet gör att det fortfarande behövs kraftfull infrastruktur som knyter ihop de norra och södra delarna av Stockholm.

Att förbifarten binder upp så stora resurser gör dock att alternativa projekt som på allvar skulle ha kunnat mildra de problemen har skjutits långt på framtiden.

Förbifarten är ett jävla skit, det är ett historiskt misstag att vi har baxat den ända hit.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!