Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

MP:s nya krav är inte klimatsmart

Solpaneler på enskilda tak ett dyrt sätt att sänka koldioxidutsläppen på. Foto: SHUTTERSTOCK
Per Bolund är nytt språkrör för Miljöpartiet tillsammans med Isabella Lövin. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Per Bolunds förslag om att tvinga alla som bygger nya hus att montera solpaneler är ett självmål både för klimatet och för Miljöpartiet.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Energidebatten har varit uppochnedvänd de senaste månaderna. Medan merparten av partierna till höger vill att staten på något sätt ska främja kärnkraften, har det vänsterlutande Miljöpartiet - åtminstone i retoriken - värnat principen att marknaden ska avgöra vilka energislag som ska byggas ut.

Men när Per Bolund i helgen valdes till nytt språkrör vid Miljöpartiets kongress i Örebro stod partiet åter att känna igen. Medlemmarna jublade när Bolund lanserade sitt krav på att alla nya hus i Sverige måste förses med solpaneler.

Inspirationen till MP:s förslag kommer från Kalifornien - där alla nya bostadshus lägre än tre våningar måste ha solceller från 2020 - och från Frankrike - där kravet i stället gäller nya kommersiella byggnader.

MP:s kräver solpaneler på nya hus

Spontant låter det sympatiskt när Bolund säger att varenda kåk ska innebära ”ett nytt steg mot det fossilfria samhället”. Men i praktiken är det en dålig idé att politiker ska lägga sig i exakt hur ett mål ska uppnås.

För det första är solpaneler på enskilda tak ett väldigt dyrt sätt att sänka koldioxidutsläpp på. Energin som produceras är exempelvis mellan två och sex gånger dyrare än den från storskaliga sol- och vindkraftsparker.

I kalkylerna bakom reformen i Kalifornien verkar man inte heller ha tagit hänsyn till de ökade kostnader som drabbar nätbolagen, och de lägre intäkter som ett större solelsöverskott medför för ägarna till solkraftsparker.

Men trots högre kostnader bidrar fler solpaneler i villaområden inte till en stabilare elförsörjning (något den dyrare, nybyggda kärnkraften gör). Tvärtom varnar kritiker för att Kaliforniens elsystem kan komma att bli mer svajigt som en följd av reformen. 

En annan negativ effekt av en så svepande lag är att en del av solpanelerna ofrånkomligen kommer att behöva placeras i dåliga sollägen där de inte ger maximal effekt. Det är svårt att se varför ett miljöparti skulle vilja medverka till sådant slöseri.

MP skadas i kärnkraftsfrågan

Även strikt partipolitiskt framstår förslaget som ett självmål. Det innebär ju att Per Bolund underminerar MP:s position i kärnkraftsfrågan. Partiets försvarslinje har länge varit att den förnybara energin är billigare än kärnkraften och att det är marknadskrafterna - inte politikerna - som ska avgöra vilken energimix som Sverige ska ha. Men nu står Bolund själv där och pekar med hela handen. 

Varför måste han göra det om solkraft är så lönsamt? Och vad ska språkröret säga om de borgerliga partierna plötsligt skulle vilja börja subventionera nya kärnkraftsreaktorer? Rent principiellt skiljer det ju sig inte från vad Bolund själv önskar att göra med solkraften – även om han väljer att gå omvägen via husägarnas plånböcker i stället för att ta pengarna direkt ur statskassan. 

Det framstår som ironiskt att det inför MP-kongressen spekulerades om huruvida Per Bolund möjligen var ”för höger” för att kunna bli vald till språkrör. I själva verket ser valet av honom ut att bli slutet för Miljöpartiets flyktiga romans med marknadskrafterna i energifrågan.

Så suger vi upp klimatutsläppen. Miljöekonomen efterlyser en enorm mobilisering.