Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

MPs gröna stad
hotar klimatet

Miljöpartisterna motarbetar de klimatvänliga städer som de säger sig förespråka.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är skördetid för Miljöpartiet.

 

Den täta staden är numera högsta mode, både bland dem som främst lockas av fler cyklar och färre bilar, och de som vill ha högre ekonomisk tillväxt.

Det är dessutom en miljöåtgärd som inte kräver kalla golv och snabba duschar. Istället kan urbaniseringen ge bättre stadsmiljö med fler uteserveringar och mindre utsläpp. Och plötsligt framstår miljöpartisterna som framstegsoptimister snarare än vedeldande nostalgiker.

Den kraftiga inflyttning som driver utvecklingen mot tätare städer kan samtidigt gynna Miljöpartiet röstmässigt – det är i storstäderna som partiet har sitt starkaste stöd.

 

När Miljöpartiet på onsdagen släppte sin skuggbudget innehöll den också de vanliga högtidsorden om behovet av ett transportsnålt samhälle och färre bilar i städerna. Det finns bara ett problem. I praktiken arbetar Miljöpartiet för att bevara den glesa staden. Överallt där det fälls ett stadsnära träd för bostäder tycks det stå en miljöpartist och upprört prata om spridningskorridorer, biologisk mångfald och sällsynta skalbaggar.

Statsvetaren Katarina Barrling, som forskar på partikulturer, har sagt att Miljöpartiets kultur är allra svårast att definiera. Å ena sidan har partiet ett teoretiskt förhållningssätt till kompetens och baserar ofta sina beslut på forskning, å andra sidan finns det inget parti där man pratar så mycket om känslor.

 

Kanske kan man tolka det som att språkröret och doktorn i miljörätt, Åsa Romson, vet att den täta staden är bäst för klimatet, medan gräsrötterna ändå protesterar när trädrötterna faktiskt ska ryckas upp.

I Stockholm har partiet löst den motsättningen på ett sinnrikt sätt. Där planerar de lokala miljöpartisterna för fler bostäder än det borgerliga styret – totalt 150 000 stycken. Men en tredjedel av dem ska placeras på Bromma flygplats, som partiet vill lägga ner. I alla andra stadsdelar planerar man för färre bostäder än borgarna.

”Vi kompromissar inte med stockholmarnas grönområden, parker eller naturreservat för att bygga fler bostäder”, förklarade oppositionsborgarrådet Daniel Helldén och deklarerade också att partiet vill skapa sju nya naturreservat.

 

Det är på flera sätt en märklig politik av ett parti som säger sig värna miljön. De som vill lägga ner flygplatsen har visserligen flera goda argument. Men i dag finns ingen politisk majoritet för nedläggning. Trots att planerna för Bromma har små chanser att genomföras hänvisar Miljöpartiet dock till dem när man motarbetar andra byggprojekt. Resultatet kan bli färre bostäder och en glesare huvudstad.

Och även om partiet skulle lyckas lägga ner flygplatsen är MP:s bostadspolitik dålig för miljön. En viktig anledning till att stora delar av Stockholm består av små öar av bebyggelse i ett hav av skog är att staden är planerad för bilen. Det betyder att även invånare som bor nära Stockholms city ofta har långt till butiker och restauranger. Nu kämpar Miljöpartiet – av alla partier – för att bevara den strukturen. Det betyder fler onödiga transporter, förvärrade utsläpp och att det blir svårare att nå klimatmålen.

 

Daniel Helldén valdes för övrigt med mycket liten marginal till oppositionsborgarråd i Stockholm efter att ett stort antal Slussenkramare blivit MP-medlemmar strax före omröstningen.

Så numera kämpar Miljöpartiet också emot det nuvarande förslag till ombyggnation av Slussen som kraftigt skulle minska ytan för bilar.

Kanske är det just tillbakablickande nostalgiker som Miljöpartiet vill vara.