Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

MP har sig självt att skylla för valfiaskot

Klimatfrågan kan inte vänta, brukar det heta. Men Isabella Lövin och Gustav Fridolin har gång på gång prioriterat andra frågor i regeringsställning.Foto: MAJA SUSLIN/TT / TT NYHETSBYRÅN

De gröna prioriterade ner miljön och har inte lyckats slå mynt av de reformer man fick igenom. Därför är Miljöpartiet nu minst i riksdagen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vem som egentligen har vunnit riksdagsvalet är oklart. Miljöpartiet är däremot en solklar förlorare. De gröna har förlorat nästan fyra av tio väljare och är nu riksdagens minsta parti.

Partier i regeringsställning brukar visserligen straffas av väljarna. Men att MP inte når bättre siffror - trots sommarens extremväder och mediernas stora fokus på klimatfrågan - kan inte beskrivas som annat än ett fiasko.

Det finns dock en enkel förklaring: Miljöpartiet har inte prioriterat miljöfrågan.

Miljöpartiet

Det började egentligen redan före det förra riksdagsvalet. Efter den stora framgången i Europaparlamentsvalet i juni avvek språkrören från valstrategin och började låta som om de företrädde Feministiskt Initiativ. Åsa Romson höll ett Almedalstal där hon gick till storms mot vita, heterosexuella män; en lätt besynnerlig taktik för ett parti som ville bredda sin väljarbas.

När språkrören sedan försökte göra valspurten till en tävling om vilket parti som skulle bli tredje störst – SD eller MP - hamnade miljöfrågan åter i skymundan.

Valresultatet blev en kalldusch. Med 6,9 procent blev Miljöpartiet bara lite drygt hälften så stort som Sverigedemokraterna. I regeringsförhandlingarna med S brände Gustav Fridolin en stor del av detta politiska kapital på en egotripp: att bli utbildningsminister. Utfallet har blivit högst mediokert med få genomförda reformer och fortsatt lågt förtroende för MP i skolfrågor.

I inledningen av mandatperioden investerade Miljöpartiet mycket prestige i några publika miljöstrider som man sedan förlorade. Bygget av Förbifart Stockholm återupptogs efter ett kostsamt arbetsstopp, en riksdagsmajoritet stoppade utredningen om att lägga ner Bromma flygplats och Vattenfall fick sälja sitt brunkol trots att Fridolin viftade med sin kolbit.

Därefter var det snarare strider om migrationspolitiken man tog - och förlorade.

Miljöpartiets tid i regeringen har också präglats av skandaler. Alice Bah Kuhnke var demokratiministern som visade sig ha noll koll på våldsbejakande extremism och öppet kritiserade myndighetsbeslut. Värst var dock bostadsminister Mehmet Kaplans kontakter med islamisterna i Milli Görus som ledde till hans avgång. Flera av skandalerna förvärrades märkbart av språkrörens oskickliga agerande.

I skymundan av allt detta lyckades MP faktiskt driva igenom en del tuffa miljöförslag, bland dem en blocköverskridande klimatlag, automatiska höjningar av bensinskatten och tvingande iblandning av biodrivmedel i bensin.

Riksdagsvalet 2018

Mest betydelsefullt var klimatminister Isabella Lövins bidrag till skärpningarna av EU:s system för handel med utsläppsrätter. "The Swedish proposal" tros minska utsläppen med uppemot 50 gånger Sveriges årliga utsläpp. En verklig fjäder i hatten.

Sådana regelförändringar blir dock lätt abstrakta. För att få en mer greppbar miljöfråga satsade MP därför på en dyr och onödig elcykelpremie. Men i stället för en valvinnare blev miljardreformen en tacksam måltavla för borgerliga politiker.

Många miljöpartister insåg problemet med att miljö- och klimatfrågor ständigt kom i andra rummet. Strategin inför valåret blev därför att låta Miljöpartiet bli ett miljöparti igen. Den spolierades dock av att Gustav Fridolin insisterade på att driva frågan om gymnasieamnestin. Resultatet blev att en brännhet migrationsfråga hamnade mitt i valrörelsen och att MP återigen fick prata om annat än miljö.

Klimatfrågan kan inte vänta, brukar det heta. Men MP-ledningen har gång på gång prioriterat andra frågor i regeringsställning.

Miljöpartiet har sig självt att skylla för valfiaskot.

 

Läs också:

Miljöpartiet tar ju inte sitt islamistproblem på allvar