Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Modulhus löser inte  flyktingmottagandet

Politikerna drömmer om att modulbostäder ska hjälpa oss att klara flyktingvågen till Sverige. Men stapelbara hus mildrar bara bostadsbristen på marginalen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

När rekordstor flyktinginvandring möter decennier av försummade reformer av bomarknaden sneglar politikerna på stapelbara moduler för att lösa bostadsbehovet.

Kristdemokraternas Göran Hägglund nämnde dem på DN Debatt för en månad sedan, Centerpartiet hade med dem i sitt integrationspolitiska utspel i slutet av januari och även regeringen uppges titta på modulerna.

 

Det är inte konstigt att politikerna letar efter okonventionella lösningar. Byggutmaningen som Sverige står inför är enorm. I år väntas drygt 69 000 flyktingar och deras anhöriga beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Nästa år pekar prognosen på över 90 000. De närmaste två åren ska alltså invånare motsvarande ett helt Linköping påbörja sina liv i Sverige.

En del av dem kommer att kunna flytta in i hus som redan är byggda. Men över hälften av kommunerna vittnar redan nu om bostadsbrist. Och den alarmerande trångboddheten i många utanförskapsområden gör att egenbosättning lär bli än svårare framöver.

Bostadsminister Mehmet Kaplan, MP, tycks dessutom utesluta reformer för att få oss att använda våra bostäder mer effektivt. Nybyggen är enda sättet att lösa bostadsbristen på, har han slagit fast.

Tiotusentals bostäder måste således byggas - och det snabbt. Annars kommer antalet personer som sitter fast på Migrationsverkets anläggningsboenden växa närmast okontrollerat.

I det läget är det inte konstigt att politikerna drömmer om modulhus. I teorin är det också den perfekta lösningen. Modulhusen byggs snabbt i fabriker och kan sedan staplas på lediga tomter i städer där jobben finns. Med tidsbegränsade bygglov kan handläggningstiderna kortas och dyra handikappanpassningar undvikas. Husen kan stå på plats inom ett halvår, hävdar exempelvis Göran Hägglund.

Tyvärr är det lite för bra för att vara sant. Trilskande grannar kan överklaga även tidsbegränsade bygglov. Och även om det stämmer att hela områden med modulhus kan monteras på 10-15 veckor talar tillverkarna redan nu om fulla orderböcker och leveranstider på uppemot ett och ett halvt år. Den tiden skulle förstås bli än längre om tusentals beställningar lämnades in samtidigt.

 

Men den stora knuten är finansieringen. Många politiker verkar tro att modulhus är billiga. Visst kan den industriella produktionen sänka notan, men priset ligger ändå kring 20 000 kronor per kvadratmeter. Omkring 600 miljoner kronor skulle det alltså uppskattningsvis kosta att bygga modulhus för 1 000 personer. Och om hälften av dem som får permanent uppehållstillstånd de närmaste två åren ska kunna bo i nya moduler krävs investeringar på hela 50 miljarder kronor.

Även om politikerna föreslagit såväl hyresgarantier som statsbidrag lär det bli omöjligt att få fram de summorna på kort tid. Och hur klokt vore det egentligen att satsa mångmiljardbelopp på modulhus som måste flyttas eller monteras ned inom 15 år. Att omvandla tidsbegränsade bygglov till permanenta är nämligen inte längre möjligt.

Modulhus kommer säkert kunna bidra till att mildra bostadsbristen - men bara på marginalen. Något magiskt spö som kan trolla undan behovet av att reformera bostadsmarknaden är det inte.


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!