Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Ministrarnas nya praxis – svarar bara när det passar

Finansminister Magdalena Andersson tycker att grundlagen förbjuder henne att ha synpunkter på sitt eget arbete.Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Ministrarna i den rödgröna övergångsregeringen skryter och skäller på motståndarna. Men när de får kritik håller de tyst med hänvisning till grundlagen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Regeringen Löfven har levererat få riktigt tidlösa citat. Inget “Nu tycker jag att vi fattar varandras händer och sjunger We shall overcome” eller “Min mormors syster levde med en häst.” 

Men finansminister Magdalena Anderssons svar till Europaportalens reporter i november – apropå att regeringen ser ut att missa sitt arbetslöshetsmål – har alla möjligheter att bli klassiskt. 

“– Jag tror att jag som en minister i en övergångsregering inte ska recensera tidigare regeringars mål.

- Så du har inga synpunkter på dig själv?

– Det kommer jag att ha den dagen då jag inte är minister i en övergångsregering.” 

Övergångsregeringen sätter praxis

Nu i onsdags hade Sverige styrts av en övergångsregering i 100 dagar. Det är med god marginal nytt svenskt rekord.

Det ställer statsråden inför nya frågor. Vad får vi göra? Vad får vi säga?

Grundlagen ger inte mycket till svar. Den slår i princip bara fast att övergångsregeringen inte får utlysa extra val.

I en tunn promemoria från statsrådsberedningen på 1990-talet finns lite tydligare riktlinjer. En övergångsregering bör till exempel inte lägga fram politiskt kontroversiella förslag. Den bör också undvika utnämningar till högre poster liksom att besvara interpellationer i riksdagen.

Men på de flesta områden finns ingen vägledning. 

En grupp statsvetare konstaterade i oktober, på bloggen “Om makt och politik”, att regeringen Löfven nu kommer att sätta praxis för hur långvariga övergångsregeringar kan agera.

Så hur ser den ut?

Magdalena Andersson verkar ha stöd för sin restriktiva linje av Lena Hallengren. Jämställdhetsministern har avböjt att kommentera såväl Amnestykritik om behandlingen av EU-migranter som krav på en adoptionsutredning.

”Vi agerar enligt grundlagen. Vår uppgift är att sköta rutinärenden fram till en ny regering tillträder med riksdagsförankring. Vi får varken fatta politiska beslut eller uttrycka politisk viljeinriktning”, skrev hennes pressekreterare till SVT i november.

Det är uppenbarligen många statsråd som har missat det PM:et.

Till skillnad från finansministern har Margot Wallström inga problem att recensera sina egna insatser. Sveriges tid i FN:s säkerhetsråd har varit helt fantastisk, lät utrikesministern exempelvis meddela på DN Debatt strax efter nyår.  

Klimatminister Isabella Lövin å sin sida har flera gånger kritiserat de krympande anslagen till den klimat- och miljöpolitik som hon är satt att administrera.

När Ylva Johansson kritiserade neddragningarna på arbetsförmedlingen fick hon dock en motfråga från TT om varför hon gjorde en politisk markering.

“Det är inte i första hand en politisk markering, jag vill berätta om konsekvenserna”, förklarade den oväldiga arbetsmarknadsministern.

Ministrarna borde svara på kritik

Det är nog rimligt att övergångsregeringen får mer fria tyglar ju längre tiden går, det menade redan statsrådsberedningen på 1990-talet. Med en riktigt sträng tolkning skulle statsråden annars inte ens kunna ha debatterat budgeten mot M och KD. 

Men om ministrarna ska fortsätta twittra som vore det valrörelse, skulle det vara klädsamt om de också svarar på frågor när de får kritik.

För om man ska skönja något mönster i statsrådens agerande är det att de gärna uttalar sig om de får skryta eller om de kan hamra in en billig politisk poäng. Om frågorna är besvärliga håller de däremot gärna tyst med hänvisning till grundlagen. 

Det är inte en praxis som imponerar.

 

Läs också:

Behöver vi verkligen en regering i Sverge?