Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Medierna låter sig luras av finansministerns utspel

Finansministern borde få fler kritiska frågor om budgetutspelen. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Regeringens extrapengar räcker inte ens till en assistent per skola. Ändå påstod Magdalena Andersson att pengarna skulle leda till lugn och ro i svenska klassrum. Foto: (C) PELLE T NILSSON / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTURES

En satsning på några futtiga miljoner borde inte göras till en riksnyhet.

Ställ finansministern mot väggen i stället.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Alliansen kuppade när den vunnit regeringsmakten 2006. Tidigare hade hela statsbudgeten släppts i en tung klump. De borgerliga partierna började i stället att portionera ut budgetnyheterna en och en. Resultatet blev smickrande för regeringen. 

Innan dess hade satsningar på mindre än en miljard kronor sällan blivit mer än notiser i tidningarna. Nu kunde ministrarna turnera runt i Sverige i flera veckor och generöst lova nya pengar - för fotografernas skull ofta omgärdade av förskolebarn, sjuksköterskor eller byggjobbare. Att det ibland bara handlade om några futtiga miljoner spelade ingen roll, reportrarna skrev artigt ändå.

Vårbudgeten presenterades

Greppet blev stilbildande. När finansminister Magdalena Andersson i onsdags presenterade vårbudgeten var det mesta således redan känt. 

Trots det magra reformutrymmet hade Januarigänget ägnat ett par veckor åt att pytsa ut satsningarna: 475 miljoner kronor till lärarassistenter, 100 miljoner kronor till minusutsläpp, 50 miljoner kronor för nattåg till kontinenten, 11 miljoner kronor till delegationen mot segregation.

Stundtals påminde den siffertunga medierapporteringen närmast om Land- och sjöväderrapporten. 

Visst fick oppositionen gott om utrymme att kritisera regeringens politik och privatekonomerna redde noggrant ut hur budgeten slår mot familjerna. Men medierna skolkade från uppgiften att hjälpa läsare och tittare att värdera utspelen.

Att Kulturskolan får 50 miljoner kronor kan exempelvis låta imponerande. Utslaget över landet innebär det dock ungefär en blockflöjtslärare på kvartstid extra per kommun. Det är så futtigt att inte ens lokaltidningen orkar bry sig i vanliga fall. Men när pengarna kommer från regeringen slår riksmedier upp nyheten stort.

Vårbudgetens näst största satsning - knappt en halv miljard till 3 000 nya lärarassistenter - är också att betrakta som växelpengar. Under 2017 satsade kommunerna sammanlagt 123 miljarder kronor på de över 4 800 grundskolorna i landet. 

Med andra ord räcker regeringens extrapengar inte ens till en assistent per skola. Ändå påstod Magdalena Andersson att pengarna skulle leda till lugn och ro i svenska klassrum.

Medierna borde ställa fler kritiska frågor

Det finns nog flera förklaringar till regeringarnas förkärlek för småskvättar i budgeten, till exempel behöver fler partier pinka revir i förhandlingarna . 

Men medierna bär också ett ansvar. Om regeringen i princip är garanterad positiv uppmärksamhet ifall den satsar några miljoner kronor är det klart att den gör det. 

Därmed bidrar den förment neutrala bevakningen till att vrida politikens inriktning. Mer pengar framställs ju nästan alltid som lösningen på olika samhällsproblem. Den regering som tar bort något bidrag får däremot räkna med att bli ifrågasatt.

Dessutom bidrar alla olika satsningar till att öka detaljstyrningen av lokalpolitikerna. Det faktum att vård, skola och omsorg är regionala och kommunala uppgifter uppmärksammas sällan i bevakningen. Samma sak gäller de utvärderingar som visar att statens bidrag har ökat ojämlikheten mellan kommunerna. 

Medierna borde inte delta i det spelet så lydigt. Nästa gång finansminister Magdalena Andersson eller något annat statsråd viftar med penningpungen borde de få fler kritiska frågor. Till exempel: 

Vad betyder detta för en enskild kommun?

Hur stor är satsningen i jämförelse med det som redan läggs på området? 

Varför ska ni ministrar bestämma om detta och inte lokalpolitikerna ute i landet? 

Vem vet, till slut slipper vi kanske rentav få se en 25-procentig musiklärartjänst framställas som skillnaden mellan barbari och civilisation.

Hur ska välfärden klara alla 40-talister? SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog intervjuas i Ledarsnack av Expressens Anna Dahlberg.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!