Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Medier måste syna Löfvens bluff om migrationspolitiken

Stefan Löfven låtsas som om Moderaternas förslag om ett volymmål för asylinvandringen skulle fungera just som ett tak och därmed bryta mot internationella konventioner.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Sverige har en statsminister som fabulerar fritt om volymmålet. Han borde inte få komma undan med det.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Stefan Löfven lanserade sitt arbetslöshetsmål redan på Socialdemokraternas partikongress i april 2013. Från scenen i Göteborg förklarade han att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.

När Löfven blev statsminister året därpå kunde han omsätta målet i praktisk politik.

För svenskar som gick utan jobb blev priset dock högt. I syfte att frisera siffrorna nekades många av dem att anmäla sig hos Arbetsförmedlingen. Andra fick inte lov att ansöka om a-kasseersättning. Att det stred mot såväl svenska lagar som internationella konventioner spelade mindre roll.

Nej, stopp! Så där gick det förstås aldrig till. Arbetslöshetsmålet var just ett mål, det skulle ange riktningen för regeringens politik – inte sätta ett absolut tak för antalet arbetslösa i Sverige.

Ändå låtsas Stefan Löfven nu som om Moderaternas förslag om ett volymmål för asylinvandringen skulle fungera just som ett tak, inte det mål eller riktmärke det egentligen är.  

Efter att de migrationspolitiska samtalen bröt samman tidigare i somras har statsministern återkommande hävdat att Moderaternas förslag strider mot asylrätten.

– Nej, vi har sagt nej till volymmål, det har vi varit väldigt tydliga med, därför vi står upp för rätten att söka asyl. För sätter man volymmål, X antal människor och så kommer en till, då får hon, han inte söka asyl, sa han till Aftonbladet i mitten av juli.

Det spelar ingen roll hur många gånger Moderaterna har påpekat att länder med högt anseende i flyktingfrågor, som Tyskland och Kanada, redan har samma typ av mål och att rätten till en individuell prövning kvarstår. Statsministern fortsätter ändå att upprepa att ett volymmål skulle strida mot internationella konventioner. Men märkligt nog gäller det inte det Socialdemokraternas eget förslag om att Sverige inte ska ta emot fler asylsökande än snittet i EU.

Det har varit uppenbart länge att Stefan Löfven retoriskt inte är någon Bildt eller Persson. Stundtals har det skapat bekymmer för statsministern, till exempel i den famösa Agenda-intervjun om gängskjutningarna i november ifjol. 

Löfvens fria fabulerande om volymmålet får mig att längta efter ett rejält medialt rödljus igen.

Men jag undrar om inte bristen på bollkänsla i kontakterna med medier ibland också talar till Löfvens fördel. En del reportrar verkar till slut resignera inför hans monotona upprepande av talepunkter. Det är ”goddag yxskaft” som retorisk taktik. Och det tycks fungera. Till slut kommer man inte längre. Man låter statsministern traggla sina osanningar om volymmålet. Man kan ju alltid ringa Moderaterna senare för en dementi.

Jag var aldrig någon anhängare av de ”faktakollar” som var populära i medierna för några år sedan. Den självsäkra klassificeringen av politikernas påståenden i grönt, gult eller rött ljus gav inte sällan upphov till fler frågor än svar. I verkligheten finns ofta fler än tre färger.

Men Löfvens fria fabulerande om volymmålet får mig att längta efter ett rejält medialt rödljus igen.

För när statsministern sprider rena osanningar om ett av oppositionens huvudförslag förvandlas den migrationspolitiska debatten till ett gungfly där ingenting är sant och allting är möjligt.

Det borde vara mediernas uppgift att föra tillbaka den till fast mark igen.