Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Märkligt mediegnäll på gröna elcyklar

Trots att politikerna öser pengar över elbilarna tar försäljningen inte fart. Folk köper hellre elcyklar.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

"Som att cykla med ständig medvind." Så brukar känslan av att trampa elcykel beskrivas.

Allt fler faller för den njutningen. De senaste tolv månaderna har 30 000 elcyklar sålts i Sverige. När Ekot på måndagen rapporterade om den 70-procentiga ökningen var anslaget dock negativt: "Fler elcyklar ökar riskerna", löd rubriken på inslaget.

Visst finns en viss ökad olycksrisk när snabba cyklister ska samsas med mer långsamma på trånga cykelbanor. Men problemet ska inte överdrivas. Med dagens regler stryps elmotorn vid 25 kilometer i timmen, en hastighet som vanliga cyklister ofta också kommer upp i.

Och är verkligen en mindre ökning av olycksrisken det mest medialt intressanta med elcykeln?

 

Klimathotet är en ödesfråga för världen - och transporter är en stor utsläppskälla. I det läget kommer plötsligt ett tyst, miljövänligt fordon som tar liten plats. Försäljningen ökar kraftigt helt utan skattesubventioner och användarna får dessutom motion eftersom motorn aktiveras först när man trampar.

Enligt tyska forskare är det också framför allt bilåkandet som minskar när folk skaffar sig elcykel. Deras prognos är att tyska elcykelpendlare 2030 kommer spara in 1,5 miljoner ton koldioxidutsläpp per år, det motsvarar de totala utsläppen från en stad av Eskilstunas storlek. Ändå väljer Ekot ett bekymrat anslag.

Jämför det med den omsorg som brukar ägnas elbilarna. I åratal har politiker lagt pannan i djupa veck: hur ska elbilsanvändningen kunna öka i Sverige? Staten slänger 40 000 kronor efter varje person som köper en elbil, flera kommuner erbjuder gratis parkering och Stefan Löfven har till och med utsett en nationell samordnare för laddstolpar.

Trots detta såldes det under första halvåret i år bara runt 1 500 elbilar i Sverige. Lustigt nog publicerades under samma tid nästan exakt lika många artiklar om elbilar i svensk press. En artikel per såld bil alltså. Det är mycket skrik för lite ull.

I utvecklade cykelländer har elcykeln redan slagit igenom, i Nederländerna är var fjärde cykel som säljs en elcykel. Men potentialen kan vara ännu större i Sverige.

När jag för något år sedan lyssnade på Klaus Bondam, tidigare kommunpolitiker i Köpenhamn och en av arkitekterna bakom det danska cykelundret, var han förvånad över att Stockholmscyklisterna i snitt trampar nästan dubbelt så långt per dag som cyklisterna i det mer tätbebyggda Köpenhamn.

"Ni kanske är mer vikingar än vi danskar", sa han skämtsamt.

Med elcykeln krävs dock inga vikingatakter för att cykla långt. Du behöver inte pusta över branta backer eller komma fram svettig. Därmed kan cykeln bli ett pendlingsalternativ för fler.

 

Visst finns det säkert en del regelförändringar som på marginalen kan öka elcyklandet. Men jag tänker inte likt Bil Sweden kräva en massa branschstöd över skattsedeln.

Det räcker gott att stat och kommuner bygger ut och förbättrar de vanliga cykelbanorna för att ge plats åt de nya cyklisterna.

Och att medierna slutar slentriangnälla på en utveckling som är bra för både människor och miljö.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!