Patrik Kronqvist
Det var tre dagar kvar till julafton 2021 när larmet gick hos polisen: Inbrott i statsminister Magdalena Anderssons villa i Nacka.
Väl på plats kunde polisen konstatera att ett städbolag utlöst larmet av misstag. Men också att en av städerskorna, 23-åriga Chilo, saknade uppehållstillstånd. Hon greps och utvisades senare till Nicaragua.
Nu är hon tillbaka i Sverige för att vittna mot sin tidigare arbetsgivare.
Det är förstås uppseendeväckande att säkerhetsrutinerna kring statsministern var så svaga och pikant att en S-ledare anlitade ett städbolag med en dokumenterad historia av regelfusk.
Men den verkliga skandalen är att Magdalena Andersson och andra politiker inte gjort mer för att bekämpa skuggsamhället och exploateringen av utländsk arbetskraft i Sverige.
■ ■ ■
Svart arbetskraft har blivit en integrerad del av svensk ekonomi. Papperslösa städar på myndigheter, bygger skolor åt kommuner och sliter i köken på de fina restaurangerna.
Det ligger i sakens natur att det är svårt att bedöma omfattningen. Men det har gjorts försök. De odeklarerade löneinkomsterna som kan kopplas till arbetslivskriminalitet uppgick exempelvis till uppåt 94 miljarder kronor år 2021, enligt en uträkning av en statlig utredning.
Svensk arbetsmarknad är särskilt attraktiv för kriminella. Eftersom lönerna och säkerhetskraven är höga finns det stora pengar att tjäna för dem som betalar låga löner och struntar i arbetsgivaravgifter, vilotider, omklädningsrum och säkerhetsutrustning. Dessutom är upptäcktsrisken liten och straffen låga.
Problemen är störst i yrken där kompetenskraven är låga och man inte behöver kunna tala svenska. Särskilt drabbade branscher är restaurang, kroppsvård, städ, jordbruk, bilvård och personlig assistans.
Det är inte ovanligt att notan skickas direkt till skattebetalarna. I offentliga upphandlingar är det i regel lägst pris som vinner. När kontraktet är signerat läggs uppdraget ofta ut på underentreprenörer – ibland i flera led. Kontrollen av villkoren för dem som utför arbetet är närmast obefintlig.
Faktum är att det i december 2021 inte bara fanns illegal arbetskraft i Magdalena Anderssons hem utan också på hennes arbetsplats. Samma dag som Chilo greps utförde papperslösa arbetare grovstädning vid den stora renoveringen av Rosenbad, avslöjar Elinor Torp i den nyutkomna boken Rent åt Helvete.
■ ■ ■
Att problemen har ökat beror delvis på EU-anslutningen och den ökande rörligheten i världen.
Asylsökande, personer med beviljat uppehållstillstånd och gäststuderande är några av de grupper som löper störst risk att utnyttjas på arbetsmarknaden, enligt Delegationen mot arbetslivskriminalitet.
Men trots den extremt höga invandringen till Sverige de senaste decennierna har politikerna vaknat sent inför den nya verkligheten.
Tjänstemän och poliser har larmat länge om att de behöver vassare verktyg i kampen mot brottsligheten på arbetsmarknaden. Men de har haft svårt att få gehör.
Sekretessen mellan myndigheterna är exempelvis fortfarande så stark att om det hade varit Skatteverket som upptäckt Chilo skulle man inte haft rätt att kontakta polisen. Frågan har utretts ett otal gånger, senast i fjol. Men fortfarande har tillräckliga lagändringar inte kommit på plats.
– Politikerna verkar tro att man gör något åt problemet när man tillsätter en utredning. Men för varje gång man skjuter frågan på framtiden går brottslingar fria och hederliga företag i konkurs, säger Pia Bergman, som länge jobbade på Skatteverket mot ekonomisk brottslighet, men som i dag är pensionerad.
Inte ens en så enkel sak som att informera utländsk arbetskraft i Sverige om deras rättigheter har myndigheterna kunnat lösa. Riksrevisionen kritiserade bristen på sådan information redan 2020. Tre år senare är situationen i princip oförändrad.
Pia Bergman är också kritisk mot en del av de åtgärder som faktiskt vidtagits. Den myndighetsgemensamma insatsen mot arbetslivskriminalitet anser hon fungerar dåligt.
– Det är Arbetsmiljöverket ska leda det arbetet. Men de har inte lyckats med någonting. De har abdikerat. Det enda man beslutade om på mötena var datumet för nästa sammanträde, säger hon.
■ ■ ■
Märkligt nog är andra nordiska länder, som haft lägre invandring, bättre på att bekämpa den här typen av brottslighet än Sverige.
Finland har fler fällande domar rörande olika former av arbetskraftsexploatering än i Sverige. Där har man specialiserade arbetarskyddsinspektörer som granskar utländska arbetstagares arbetsvillkor.
Finland har också mer träffsäker lagstiftning. Redan 2004 – alltså samtidigt som den stora östutvidgningen av EU skedde – införde man en lag mot ”ockerliknande diskriminering” som fångar upp fall där arbetsgivare utnyttjar människors ekonomiska trångmål och beroendeställning.
Finland har också en mobilapp som på 26 olika språk ger information om arbetstagares rättigheter och vart man kan vända sig om man blir illa behandlad.
I Danmark har man infört arbetsklausuler i offentliga kontrakt för att se till att arbetarnas villkor följer lagar och avtal. Man har också en statlig enhet som kontrollerar att reglerna följs.
Norge har å sin sida stiftat en lag mot ”lönestöld” som gör det mer riskfyllt för arbetsgivare att kräva tillbaka delar av den lagstadgade lönen från arbetsgivare i efterhand.
■ ■ ■
Bakom de anonyma rubrikerna om arbetslivskriminalitet döljer sig många mänskliga tragedier.
Arbetare som jobbar med kemikalier och vassa verktyg utan skyddskläder. Som skadas och dör i svåra arbetsplatsolyckor. Som sover i skift i dyra madrassboenden. Som luras på hela eller delar av lönen. Kvinnor som vittnar om sexuellt utnyttjande.
Chilo, som städade Magdalena Anderssons hem, berättar i Elinor Torps bok om hur en tidigare chef tvingade henne att fortsätta jobba trots att hon skurit upp sin hand på en trasig glödlampa. Hon fick städa med ena handen i några veckor medan det infekterade såret läkte.
Mitt i välfärdssamhället har ett statar-Sverige återuppstått – fast i än mer brutal form.
Det är tragikomiskt att Magdalena Anderssons enda kommentar till städskandalen hittills har varit att ”även vi som vill göra rätt kan råka ut för oseriösa aktörer.”
Ska man tolka det som att hon tycker att det är mest synd om sig själv?
Fast arbetslivskriminaliteten är för all del ett allvarligt hot även mot majoritetssamhället. Det är en röta som sprider sig. I vissa branscher börjar det bli svårt att konkurrera för företag som jobbar vitt.
– Pizzerior, frisörer och byggbolag som struntar i lagar och regler kan lämna helt andra offerter. Det blir en snedvriden konkurrens där brottsligheten vinner över den vita ekonomin, säger kommissarie Gunnar Appelgren som polisinsatsen mot den ekonomiska brottsligheten i Södertälje.
I förlängningen hotar brottsligheten på arbetsmarknaden hela den svenska samhällsmodellen.
Sverige måste börja agera adekvat mot den här brottsligheten. Här är några förslag:
Riv sekretesshindren mellan myndigheter. Men minst lika viktigt är att ändra registerlagstiftningen så att myndigheter kan lagra uppgifterna.
Öka tillsynen. Polisutredningar är tidskrävande och leder ofta bara till dagsböter. Höga sanktionsavgifter mot företag ger snabbare och hårdare effekt.
Skärp lagstiftningen. Dra lärdom av Finlands lag om ockerliknande diskriminering och Norges om lönestöld.
Förbättra informationen till utländsk arbetskraft och inför stöd till civila organisationer som stöttar dem.
Inför biometriska ID-kort för utländsk arbetskraft och gör en större utrensning bland samordningsnumren.
Kontrollera offentlig upphandling bättre och lär av Danmarks arbetsklausuler.
Exploateringen av utländsk arbetskraft är en skamfläck för Sverige.
Patrik Kronqvist är tillförordnad politisk redaktör på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.