Patrik Kronqvist
I onsdags inträffade två dramatiska händelser i världen. Det stod klart att Donald Trump vunnit presidentvalet i USA. Och det snöade i Stockholm.
Under veckan som gått har dessa två händelser på ett märkligt sätt sammanförts i svensk debatt. I söndagens Agenda konstaterade Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé att politikerna efter det amerikanska valet måste visa väljarna att de ägnar sig åt verkliga samhällsproblem.
Därefter övergick han snabbt till att kritisera snöröjningen i Stockholm. Den feministiska snöröjning som det rödgröna styret i huvudstaden infört är ett exempel på hur svenska vänsterpolitiker – precis som Hillary Clinton – ägnar sig åt elitprojekt, menade Tobé.
Partiledaren Anna Kinberg Batra var också kritisk på Twitter: "Allt handlar inte om kön. Snö, till exempel. Hur blir Sverige mer jämställt när bussar inte kommer fram till skolor?"
Attack mot identitetspolitik
Det är uppenbart att M försöker gå till koordinerad attack mot vad man kallar identitetspolitik. Och visst finns det anledning för principfasta borgare att reagera på politik som förstärker, snarare än försvagar, grupptänkandet i samhället.
Problemet är bara att Moderaterna tycks välja vilka företeelser de ska attackera, inte efter frågans vikt, utan utifrån hur höga skratt de kan dra ner i sociala medier.
I den principiellt viktiga debatten om hur statliga museer används som ideologiska verktyg i kampen mot SD har moderata företrädare varit märkligt tysta. Liksom i diskussionen om utbildningsradion, där identitetspolitik numera helt tycks styra agendan.
Men när snön faller är Anna Kinberg Batra alltså snabbt ute och låtsas som att trafikkaoset beror på att snöröjarna skulle ha prioriterat gång- och cykelbanor. Eftersom det krävdes snowracer för att få hem barn från förskolan kan dock överdriven genusteori knappast ha varit förklaringen till att bussar körde fast, speciellt inte som snöröjarna har order att prioritera kollektivtrafiken.
Det är förståeligt att dagens M-toppar känner ett behov av att markera mot den tidigare partiledningen. Speciellt nu när Fredrik Reinfeldt har lanserat en ny bok och ännu en gång är ute och försvarar den gamla politiken på högtflygande Economist-lingo.
Det är däremot svårare att förstå varför man väljer att göra medvetna missförstånd om feministisk snöröjning till en stridsfråga.
En viktig del av Nya Moderaterna, åtminstone inledningsvis, var partiets nya framtoning i jämställdhetsfrågor. Tio år innan årets hetsiga debatt om pappafeminister gick Anders Borg ut i Expressen och förklarade att hans döttrar gjort honom till feminist. Och Anna Kinberg Batra skrev själv inkännande och personligt om livet som mamma och toppolitiker. Det är ett arv som Moderaterna borde vårda.
Moderaternas taktik gynnar andra
Men nuförtiden verkar det vara viktigare att få "hö hö"-högern med sig på Twitter. Och M är långtifrån ensamma om att försöka väcka reaktioner med den typen av retorik. Att GP:s Alice Teodorescu såg "genusdagis" som en förklaring till Clintons förlust är symptomatiskt.
Moderater och andra politiker har goda skäl att vara nervösa för hotet från högerpopulismen. Men svaret kan inte bli att låta sig ryckas med i någon slags krystad folklighet där "feminism" och "genus" görs till kodord för världsfrånvänd elitism.
Den taktiken gynnar helt andra krafter än Moderaterna.
Läs också:
Feministisk snöröjning är bra - men slopa f-ordet
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.