Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Löfven borde lära i stället för att mästra

Stefan Löfven drömmer om att exportera den svenska modellen. Det vore bättre om han ödmjukt försökte lyssna lite grann.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Minns ni Kristina Persson? Hon var framtidsministern som var mest känd för sitt medeltida förflutna. Bland annat hävdade hon att hon i ett tidigare liv på 1300-talet hade blivit ihjälslagen.

Statsminister Stefan Löfven – hennes senaste chef i detta liv – är inte fullt lika brutal, även om han tvingade henne att avgå vid regeringsombildningen i maj. Perssons idéer fortsätter att spöka i regeringen ändå.

På onsdag ska Löfven lansera sitt internationella initiativ "Global Deal" i New York. Tanken är att ett globalt handslag mellan fack och arbetsgivare ska ge högre löner, lägre arbetslöshet och hållbar tillväxt i hela världen. Underlaget till detta Saltsjöbadsavtal i exportversion togs fram av just Kristina Persson.

Medieuppmärksamheten har hittills handlat mest om alla dem som har nobbat Löfvens utsträckta hand. Att filmstjärnor som Meryl Streep och Alicia Vikander har tackat nej till statsministerns inbjudan är dock ingen stor sak. Då är det värre för Löfven att intresset från storföretagen verkar vara så svagt. Ett Saltsjöbadsavtal utan arbetsgivare lär knappast bli någon succé.

 

Men även bortsett från avsaknaden av företagare är det svårt att se hur Löfvens initiativ ska kunna bidra till att de högt ställda målen uppfylls. Underlagen från Kristina Perssons arbetsgrupp består till största delen av byråkratiska abstraktioner om hur Global Deal "ska utveckla en plattform för att lyfta frågan om partssamverkan" och "stärka befintliga samverkansstrukturer".

Det största pedagogiska problemet med initiativet är dock ett annat. Kristina Persson, synsk som hon är, formulerade det oavsiktligt redan i februari ifjol.

"Påverkar gör man bäst genom att komma med bra förslag och kan visa med goda exempel. Om vi lyckas bra i det här arbetet, till exempel med att hitta en riktigt bra jobbpolitik, då har vi också något att visa upp för omvärlden", sa hon till Aftonbladet.

Stefan Löfven gick visserligen till val på det ambitiösa löftet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Men vilka goda exempel är det han vill sprida över världen i praktiken?

 

De utlovade extratjänsterna i välfärden som nästa år blir 2 600 stycken i stället för 14 100 som utlovat? Traineejobben där blott 125 av 32 000 aviserade platser har skapats? Eller är det kanske snabbspåren, som hittills bara omfattar fyra procent av de flyktingar som är inskrivna i etableringsuppdraget? "Fast track", anyone?

Det paradoxala med "Global Deal" är ju att Stefan Löfven vill börja exportera den svenska modellen samtidigt som dess brister börjar bli allt mer uppenbara på hemmaplan.

Utanförskapet växer i Sverige när många flyktingar med låg utbildningsnivå inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden. Och en delförklaring till det är att fackföreningarna inte vill släppa fram enklare jobb till lägre löner, flyktingarna är ju inte deras medlemmar, de har ingen part.

Statsministern ser dock inte problemet. Samtidigt som han är på god väg att missa sitt eget jobbmål, sätter han med "Global Deal" sturskt upp ett nytt mål om att sänka arbetslösheten i hela världen. Och förslaget om sociala upphandlingar, som han inte ens lyckas baxa genom den svenska riksdagen, ska nu lanseras globalt.

Det vore bättre för Sverige om Stefan Löfven slutade mästra och i stället försökte lära sig något av andra länder.

Det är att blicka in i framtiden på riktigt.

 

Läs också: Självgodheten kan leda till vårt fall

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.