Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Kronqvist: En riktigt dålig fiskehistoria

Företag använder upphovsrätten för att tysta kritiker - med politikernas goda minne.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

|YTTRANDEFRIHET|

 

Veckan som gick bjöd på ett nytt ord: fiskporr. Uttrycket myntades av bloggaren Tomas Gunnarsson - mer känd som Genusfotografen - i en artikel om den danska fisketidningen Fisk og Fri.

Gunnarsson kritiserade på ett fyndigt sätt tidningens vana att publicera bilder på kvinnor som pussar, smeker och kramar döda fiskar - gärna med en bröstvårta eller två synlig bakom ryggfenan.

Makabert eller kul? Omdömena om "ugens fiskepige" verkade skifta beroende på vilken sida av Öresund man befann sig.

Den danske debattören Mikael Jalving kallade till exempel Gunnarsson för en genustaliban som ägnade sig åt medelklassfeminism.

Man kan tycka vad man vill om bilderna... Eller vänta nu, det kan man faktiskt inte alls.

För i stället för att på lättsamt danskt vis försvara publiceringarna svarade fisketidningen med att kräva betalt av Gunnarsson för att han publicerat bilderna på sin blogg. Dessvärre har den svensk lag i ryggen.

Jag vet, för jag haft ett likadant kravbrev i handen.

 

För åtta år sedan granskade jag som nybliven redaktör för studenttidningen Lundagård villkoren hos en lånekassa för studenter. Deras företrädare ogillade kritiken och krävde i rent hämndsyfte närmare 20 000 kronor.

Anledningen? Att vi publicerat exempel på kassans marknadsföring i tidningen.

Vi vägrade betala och när hovrättsdomen kom fem år senare fick vi rätt på alla punkter - utom en. Vi hade inte rätt att återpublicera lånekassans annons i tidningens nätupplaga.

 

Det har länge funnits en uppfattning i Sverige om att yttrandefriheten i vissa fall väger tyngre än upphovsrätten.

Därför kan du publicera bilder utan fotografens lov om syftet exempelvis är att kritisera ett bolags marknadsföring eller unkna könsroller inom sportfotografiet.

Men bara några veckor innan jag publicerade min artikel, 2005, ändrades lagstiftningen: nätpubliceringar var inte längre tillåtna.

I en tid när tekniken ger alla chansen att framföra kritik gratis på nätet, är det alltså bara de som har råd att trycka kritiken på papper som har lagens skydd. Det är både omodernt och orimligt.

Det gör den fria debatten mindre fri och öppnar för stämningar i hämndsyfte från dem som trots allt kritiseras. Problemet förvärras av att det finns jurister som lever på att driva sådana mål på provision.

 

Att åtgärda problemet vore enkelt för lagstiftarna. Allt som behövs är att stryka fem ord i upphovsrättslagen. Miljöpartisten Maria Ferm har redan motionerat i frågan.

En sådan ändring skulle knappast riskera att öppna portarna för bildstölder.

I USA - annars knappast känt för slappa upphovsrättslagar - finns sedan länge en princip om "fair use" som ger stor frihet att både kritisera och parodiera verk.

Men fram till att lagen ändras bör vi skänka pengar till bloggare som Gunnarsson som genom sitt arbete visar hur orimlig dagens lagstiftning är.

För jag delar inte alltid Genusfotografens åsikter, men jag är beredd att sticka till honom en hundring för hans rätt att framföra dem.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!